Den längsta dagen

Trip Start Mar 11, 2011
1
10
21
Trip End Jan 05, 2012


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow
Where I stayed
Sleeping Camel

Flag of Mali  ,
Sunday, April 17, 2011

SÖNDAG 17 APRIL 13:37, SLEEPING CAMEL, BAMAKO, MALI

Surrburken vaknar upp med huvudet på en soffskudde och resten av kroppen på ett hårt stengolv. När han tittar upp ser han en bar och några soffgrupper på en uteplats. Strupen känns obekvämt torr men i övrigt mår han förvånansvärt bra, om än något sömndrucken. När han reser sig upp hörs glada fnissningar och följande konversation utspelar sig:

Surrburken: Why are you laughing, is there something drawn on my face?
Ben: Yes
Surrburken: Is it a d**k?
Ben: Yes
En glad liten kör av gapskratt följer.



44 TIMMAR TIDIGARE, BUSSTATIONEN I DAKAR

Vi anlände till bussstationen i Dakar cirka 17:30, en halvtimme innan vi hade blivit tillsagada att vara där för att vara säkra på att komma med och två och en halvtimme innan utsatt avgångstid. Bussen var av modernt slag och såg ut precis som en vanlig långfärdsbuss man hittar hemmavid, den hade till och med A/C, om än utan någon riktig kräm i. När klockan slagit åtta, just som alla intagit sina platser och var redo för avfärd, tvingades vi ut ur bussen för en sista biljettkontroll, sedan bar det iväg. Under hela bussresan var det konstant korta stopp av för det mesta av oklar anledning. Minutrar blev till timmar, solen gick ned och kväll blev till natt. En natt som inte innehöll särskillt mycket sömn att tala om. När solen gick upp igen klockan sex på morgonen kände man sig ganska färdigbussad och jag hade inte haft någonting emot att vara framme. Bussen var i stort sätt fullsatt och de flesta hade fällt sätena bakåt, men denna komfort kunde inte vi njuta av för bakom oss satt ett bittert gamalt par och sparkade och slog i ryggsättet så fort vi försökte göra det en smula bekvämare för oss. De hade också en hel del skumma hinkar med mer eller mindre lagad mat som börjat göra sig till känna i näsan framåt morgonkvisten.

I takt med att dagen grydde och vi tog oss längre bort från kusten blev det allt varmare och svettigare på bussen. Runt niotiden på morgonen kom vi fram till gränsen mellan Senegal och Mali. Övegången gick väldigt bekymmersfritt, och det tog nog bara ett par timmar att få igenom bussen och samtliga passagerare, plus ett par nya resenärer. Vi han till och med få i oss lite mat. Sedan han vi dock inte köra speciellt lång innan vi blev stoppade i en poliskontroll och där vi fick visa upp våra pass och visum igen. Det gick bra för oss men var mindre lustigt för ett par mauretanska resenärer. En lång diskussion uppstod om de mauretanska killarnas resehandlingar. För oss var det något oklart vad som var fel men det slutade i alla fall med att de var tvungna att stiga av innan bussen kunde fortsätta. Äntligen på väg igen, eller? Någonstans mitt i ingenstans femton minuter senare stannar bussen av oklar anledning igen. Efter tjugo minuter av informationstorka får vi veta att mekanikern undersökt bussen och att fläkremmen (eller något liknande) är av. En ny kunde vara på plats tidigast imorgon. Jaha tjenare, va fan gör vi nu.

Trots att vi ser en del andra passagerare lämna bussen och lifta med förbipassande fordon, av både häst- och åsnekraftsmodell, beslutar vi oss för att stanna kvar på bussen och invänta mer information. Denna taktik visar sig vara lyckosam, endast trettio minuter sernare är nämligen bussen mirakulöst hel igen och vi kan susa (nåja) vidare.      

Det hade nu hunnit bli riktigt hett, framåt eftermiddagen var det runt 44 grader och man fullständigt dröp av svett. Vid varje kort stopp längs vägkanten kastade vi oss över läsk- och vattenförsäljarna för att fylla på vätskedepåerna. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det var väldigt länge sedan jag svettades så mycket, och det utan att göra något annat än att sitta still. Mitt på eftermiddagen kom vi fram till busstationen i Kayes där vi skulle stanna och släppa av en del passagerare och hämta upp andra. Hur länge uppehållet skulle vara gick inte riktigt att få ur busspersonalen, men någongång efter dem muslimska eftermiddagsbönen skulle bussen avgå igen. Solklart alltså. Vi beslutade oss för en liten promenad i staden och fyllde samtidigt på våra drickaföråd igen. Efter ett tag gick Elisa tillbaka till bussen igen medan jag och Randy gick vidare för att undersöka en bro och en flod som såg spännande ut. Från bron hade vi bra utsikt över bussparkeringen vilket var bra för då kunde vi lätt se när det var tid för avgång. När vi kommit halvvägs över bron vände vi oss om och kunde se att bussen fortfarandevar kvar. När vi vände oss om två minuter senare höll bussen på att lämna parkeringen. Vi blev väl inte direkt superoroliga eftersom de inte gärna ha missat att bussens enda blekansikten var frånvarande. Vi beslutade oss ändå för att småjogga tillbaka. Medan vi gjorde detta svängde bussen ut på vägen och började sakta köra ifrån oss. Vi ökade takten lite men kunde snart nog andas ut, bussen stannade nämligen till ett par hundra meter längre fram, tydligen planerat för det var fler som inte hade varit på bussen när den lämnade parkeringen. De skrattade dock gott åt oss när vi kom joggandes och satte oss på bussen, en aning anfådda men mycket lättade. Om jag hade svettats mycket tidigare på dagen så var det ingenting mot vad jag gjorde nu. Ni har hört att mänsiskan består av 80 % vatten, det gjorde garanterat inte jag denna eftermiddag.

När mörkret lade sig hade vi varit på väg i ett dygn. Sätena som i början av resan kändes relativt bekväma var nu näst intill omöjliga att hitta en skön ställning i. Efter allt sittande började dessutom fötterna svulna upp på oss alla tre så att de såg ut som fötterna på michelinmannen. Vi hade trott att vi skulle vara framme i Bamako senast vid midnatt, men när vi vid tiotiden stannade till och blev rekommenderade att köpa middag förstod vi att det kanske skulle ta längre tid än så. Tolvslaget kom och vi rullade fortfarande på, ett blev till två och två blev till tre, inte förens vid fyratiden rullade vi in i Bamako. Trötta, hungriga, törstiga och inte helt främmande för ett toalettbesök ville vi bara hitta en taxi så fort som möjligt och ta oss till Sleeping Camel för lite välbehövlig sömn. Att hitta en taxi var inga problem, att hitta en taxichaufför som kunde vägen till Sleeping Camel var dock svårare. Till sist hittade vi i all fall en som sade sig veta var det låg. Det visste han inte alls skulle det visa sig. Vi irrade runt i staden över en timme och frågade folk längs vägen innan vi till slut råkade på någon som kunde förklara vägen och så vips var vi frame vid vårt mål, endast  t r e t t i o s e x  timmar efter att vi startat resan.         

Det var fortfarande mörkt ute när vi började se oss omkring för att hitta någonstans att sova men under tiden vi utforskade stället ljusnade det något och i takt med detta släppte tröttheten så sakteliga. Då det såg ut som om det hade varit fest kvällen innan bestämde vi oss för att gå till en bar vi hade sett under taxiresan inte många munuter bort. Vi hittade inte någon av våra kamrater på stan, men väl en bar där vi såg solen gå upp medan vi avnjöt en underbar kall öl och officiellt avslutade vår veckolånga sidoresa. När vi kom tillbaka till Sleeping Camel hoppade vi i en härligt svalkande pool och bytte historier med våra kamrater från trucken som nu började vakna till liv en efter en. Redan klockan sju öppnade baren och efter som vi nu var på DET humöret slank det ner en öl (och kanske några till) under morgontimmarna. Någon gång vid oklar tidpunkt bestämde jag mig för att jag behövde sova och gärna NU!      
   

Resten av historien kan ni...


                                                    *************************************

Om ni undrar varför rapporterna ligger en smula efter i tiden så beror det dels på att vi av säkerhetsskäl inte bör skriva var vi är eller vart vi är på väg, och dels på att internet oftast inte finns tillgängligt på de campingar som vi stannar till vid.
                                                   
                                                    *************************************
Slideshow Report as Spam

Use this image in your site

Copy and paste this html: