Rafting

Trip Start Jun 15, 2010
1
15
41
Trip End Jul 25, 2010


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of United States  , Utah
Tuesday, June 29, 2010

Det är andra dagen här i Moab och vi har kommit hem efter att ha åkt forsränning.
Vi tog en heldagstur med Moabs adventure center, Non stop. Vi har åkt längsmed Colorado River, en fantastisk flodfärd med höga berg på båda sidor om oss. Vi var tvungna att åka buss i ca 1,5 timme för att komma till det stället på floden vi skulle utgå ifrån.
Vi hade tre flottar, två som hade varsin roddare och en där vi (äventyrarna) skulle paddla i. (Jag tror nog ni kan gissa vilken vi valde.)

Den första delen av färden var relativt enkel och här fick vi lära oss lite grann om hur man paddlar, ramlar ur flotten och drar upp varandra ur vattnet.
Så var det dags för en bensträckare, lite snacks och guiderna berättade lite om Colorado floden och  dess omgivning. Tex. var det jätte viktigt att vi inte gick utanför stigarna eftersom vi då kan trampa sönder naturen (som är mkt känslig).
Bergarterna var mycket speciella här och det är lite av en gåta. Tydligen finns det två bergarter som är daterade så långt ifrån varandra och man anser att det fattas år emellan dem. Var dessa försvunna åren finns vet man inte.

Jag såg en sådan vacker lite ödla här. Den satt på en sten och var gul över huvudet för att sedan bli vackert ljusgrön längre ner på kroppen. Vi har också sätt rovfåglar och annat djurliv.
Det blev dags för lunch, som de hade ordnat jätte trevligt med mitt ute i ingenting. Guiderna hade med sig allt man behövde i de större båtarna, dvs. i dem där det fanns en roddare. Våran båt var mindre och betydligt lättare. Vi var totalt elva stycken i vår båt och då räknar jag också in vår guide Josch.

Efter lunchen blev det allvar, nu gick vi igenom nya säkerhetsregler och vi bestämde även hur vi skulle sitta i båten och vem som skulle dra upp vem ur vattnet. Det här är den bitan av  färden som jag har väntat på, längtat efter och som jag med glädje skulle göra om.
Det viktigaste vi fick lära oss var att för att vi skulle stanna kvar i båten genom de svåraste partierna var vi tvungna att paddla, vad som än hände.

Vi höll flera gånger på att kantra genom de svåra partierna, en gång stegrade båten, så att vår guide höll på att ramla ur. Han tog tag i Jakob och drog sig tillbaka in i båten. Jörgen drog tillbaka en kille från att ramla i floden och en tjej tappade sin paddel, inte en utan två gånger.

Det som händer när man ramlar ner i vattnet är att vi flyter fortare än båten. Därför får vi aldrig göra någonting annat än grabba tag i flottens rep som sitter längsmed dess yttersida. Ingen av oss ramlade i, även om det var nära ett flertal gånger.
Det som också hände var att båten kom med sidan mot stora vågor, vid dessa tillfällen kan båten välta. Här måste man slänga sig mot motsatta sidan för att häva kantringen. Detta hände med min sida två gånger, så jag var tvungen att slänga mig mot motsatt sida. (Fick beröm från Josch för att jag reagerade så instinktivt.)

Tyvärr tog allt slut fortare än vad jag hade önskat. När guiderna senare pratade med varandra fick jag höra att det vi råkat ut för var speciellt och något som Josch uppskattade. Det hände tydligen inte varje gång. KUL!

Vi fick köra i ca sju timmar för att komma hit till Moab. Man kan säga att det här är äventyrarnas ställe.
Canyon landskapet är oerhört vackert och det finns något för alla här. Det finns vandringsleder och camping, cykelturer, ridning, fyrhjulskörningen, dinosarie historia med vandringsleder, fallskärmshoppning osv. Många av attraktionerna går ut på att man får lära sig lite om historia och uppleva naturen i dess helhet. Inga klockar, mobiler osv.

I morgon åker vi vidare, oj höll på att glömma att Jörgen träffade på tre svenskar i affären i dag. De bodde i Umeå men kom nog ursprungligen från Stockholm. Två vuxna med en tonåring.

Jag lägger ut lite bilder, tyvärr är det inte från vår rafting men de är från detta oerhört vackra landskap.
Slideshow Report as Spam

Comments

RådA on

Charlotta ,sa mamma och jag rusade mot grinden och hälsade välkommen på mitt språk, dvs skällande. Varfölr blev hon arg. Jag ville hälsa henne välkommen och bara springa. Det är väl det vi gör och vi älskar det. Jag bara vet. Nu muttrade hon något om scipe(vet inte hur det stavas) Man kan tydligen höra röster. Det är inget problem för mig. Jag vet allas röster.Mamma påstod att alla andra hade det och kunde prata med dig. Så löjligt. Mamma tror att det är därför hon bara skriver och alla angdra pratar. Jag tycker hon är löjlig.Nu tror hon att hon skriver för mycket och för långt, men det vet vi ju alla att hon bara pratar och pratar. Från Råda och oss alla andra.

Jenny Jansson on

Hej Charlotta!
Det verkar som om ni har det bra over there. Fortsätt att njuta. Vackert väder i Sverige, så bikini och solstol riskerar att nötas ut. Vi ses i augusti. Ha det!

Add Comment

Use this image in your site

Copy and paste this html: