Dominikanska republiken

Trip Start Jun 16, 2009
1
67
103
Trip End Sep 16, 2015


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of Dominican Republic  ,
Sunday, February 13, 2011

Farväl Leewards and Windwards Islands i Karibien (De små Antillerna) där vi trivdes så bra, nu är det de Stora Antillerna vi ska besöka: Dominikanska Republiken, Kuba och Cayman Islands, inte Portorico för vi har inget visa dit. 
Det första dygnet av tre från St Martin med akterlig vind och häftig rullning, inte tal om att kunna finna ro ens i slingerkojen under fripasset, sen blev det bättre, vinden mera från styrbord, inte mycket trafik, endast ett par kryssningsfartyg som alltid är duktiga på att väja i god tid. Övrigt mycket få möten, det första med en rostig skorv som bara brassade på, många män ombord men inte brydde de sig om våra segel, deras autopilot var på, de såg oss nära men ändå var vi tvungna att väja. Den andra gången mitt i natten en katamaran på direkt kollisionskurs mot oss, vi måste väja fast den motorkörde och vi hade segel, man kan inte lita på att sjövägsreglerna gäller i det verkliga livet. Sista natten en stilla slör när vi passerade Puerto Ricos kust så höll vi på att köra på en stor boj som var på drift. Vi rapporterade detta till US costgard som gick ut med en varning till alla andra fartyg via VHF en. 
Efter 385 sjömil var vi framme i Dominikanska republiken på ön Hispaniola (inkluderar även Haiti) i marina Zap-Par vid Boca Chica på sydkusten. I tre månader hade vi liksom de flesta seglare gör ankrat ute i vikarna och med dingen tagit oss i land. Nu tog vi oss lyxen att ligga vid en kaj med all den bekvämligheten man kunde få. Fast just den eftermiddagen var det mycket blåsigt så vi fick lägga oss vid dieselkajen i väntan på bättre väder. Morgonen därpå, tidigt skulle vi flytta oss till den angivna platsen. Som sagt tidigt och inte riktigt vakna och hamnkillen snabb med att slänga ut våra förtöjningar, vi hade glömt att fälla in solpanelerna vilket vi annars alltid gör. Så vi kom in med krasch bom och en solpanel mindre. Grannarna genast redo att hjälpa till vid behov. De närmaste tysktalande fast det visade sig att de är en irländska resp. en italiensk jugoslav, bosatta här halva året, andra i Tyskland där de ännu arbetar. Grannarna på andra sidan en svenska (föräldrarna bor här, hon läser till webbdesigner) gift med en dominikan, tävlingsseglare, skeppare, jobbar på marinan. Båda båtarna har en hund ombord, den ”tyske ”Eddie har tidigare bl.a. utbildat polishundar så Susie är ett praktexemplar, inte ett steg ut utan tillåtelse, fast lite feg att hoppa i vattnet. Hans fru Katie jobbar som dykinstruktör, tidigare som undervattensmodell (snygg, trevlig och smart dessutom!!!) för olika dyktidningar på världens finaste korallrev och dykställen. 
Ingvar och jag hyrde bil i tre dagar och åkte till Katies favoritställe Canio Hondo ett ekohotell där vi övernattade och somnade till vattenfallet utanför fönstret, otroligt rogivande, man ville stanna där längre men vi skulle vidare, en båttur i mangrovefloden, sen till tajaniindianernas grottor med 2000 år gamla väggmålningar, mycket intressant, guiden var duktig, varit i Japan på utbildning, flickvän och jobb där men de japanska skrivtecknen får honom att tveka det verkar svårt. Världen är så full av möjligheter idag, avstånden har krympt, mitt sommarjobb i Tyskland -64 före studenten var avantgardiskt då på min skola men idag… 
Vi ville egentligen på valskådning dagen därpå men det var fullbokat och orimligt dyrt för oss två enskilt. Allt detta ligger på öns norra sida dit vi inte kommer med vår egen båt på väg västerut på sydsidan av denna Karibiens näststörsta ö, Kuba är störst. Så vi körde tillbaka till Boca Chica på bergsvägar med frodig djungelnatur, ofattbart fattiga boningar, naturell korrugerad plåt, ibland rosa turkos mint, höns, getter, hundar. Kor, en åsna, en häst på lite mer välbeställda ställen. Vägen var med på kartan men plötsligt djupa gropar, bussarna framför oss tävlingskörde om varandra från vänster till höger alltefter groparna. 
Annars så många kor och även hästar har vi inte sett någonstans. Sockerrör, bananer, fruktträd. 
Trafikreglerna är inte de trygga europeiska, man kör om från alla sidor, det finns hål mitt i staketet på s.k. motorvägen där bilar, motorcyklar, folk dyker upp, springer, kör mot motsatt körriktning för att komma dit de ska. Trafikpoliserna har limegröna västar och sitter vid ett stort träd vid motorvägen, ingriper aldrig, 80 km ingen som håller, uråldriga bilvrak, bälten, droger fritt fram. Ingvar var mycket duktig till att anpassa sig till den hetsiga trafikrytmen, tutan lika viktig som bromsen, fast man kunde stanna var som helst vid vägen och fråga och det gjorde vi innan vi kört för mycket fel. Huvudstaden Santo Domingo 3 milj. var ett inferno där frågade vi flera gånger. 
Människorna här är mycket vänliga, få kan engelska så det blir ett blandspråk, gester, kroppsspråk, mycket leenden och den goda viljan
Report as Spam

Comments

Bo Hellmalm on

Roligt att höra av er igen. Låter som ni har det riktigt bra.Själv är jag i Sverige på ett kort besök åker tillbaka till Malta på onsdag. Det är fruktansvärt kallt i Sverige -18 grader i morse./ Bosse

Add Comment

Use this image in your site

Copy and paste this html: