Rundtur Dominica
Trip Start
Jun 16, 2009
1
44
103
Trip End
Sep 16, 2015
Idag var vi tidigt uppe igen för Charlie hämtade oss med en ”airkonditionerad” bil (fönsterrutorna nervevade), säkerhetsbälten ett obekant ord. Dominikanerna kör som galningar och vägarna är smala, kurviga, branta sluttningar utan några räcken. Men Charlie hade hela tiden på en ny cd med lugn karibisk musik så man glömde bort den första rädslan.
Det var fantastiskt grönt, frodigt, palmer, ormbunkar, bananplanteringar, mango, avokado, papaya, kakao- o kaffebuskar name it. Vi badade i en vattenfallspool, Cold sa amerikanska turisterna men för oss från Sverige är ju 20C sommar.
Vi körde igenom Caribindianernas reservat i norra Dominica, ett stolt krigarfolk som inte lät sig underkuvas av kolonisatörer och hellre gick i döden än blev underkuvade. De var härskarfolket i Karibien innan européerna kom. De gjorde stort motstånd men tillslut så gjorde kolonisatörernas vapen en övermakt. De utrotades systematisk över hela Karibien och de ända som finns kvar är de 2000 i reservatet på Dominica. Tidigare så fick de inte lämna reservatet men idag så får de röra sig fritt och en viss folkblandning förekommer och bosättning på andra platser. Fortfarande avgörs interna angelägenheter av hövdingen. Den nya regeringen på Dominica har dock börjat att ge en hel del hjälp och byggt skolor och vägar.
Hos Caribindianerna som är ljushyade med tydligt asiatiskt utseende. De är idag duktiga lantbrukare och hantverkare som tillslut funnit sig i sin roll. Speciellt utmärkande är de skickliga flätnings- och träarbetena som är mycket konstnärliga.
Det finns dock kvar en sorts rasism hos dem som visar sig i att de kalla de svarta ”Nego” på sitt språk
Det var fantastiskt grönt, frodigt, palmer, ormbunkar, bananplanteringar, mango, avokado, papaya, kakao- o kaffebuskar name it. Vi badade i en vattenfallspool, Cold sa amerikanska turisterna men för oss från Sverige är ju 20C sommar.
Vi körde igenom Caribindianernas reservat i norra Dominica, ett stolt krigarfolk som inte lät sig underkuvas av kolonisatörer och hellre gick i döden än blev underkuvade. De var härskarfolket i Karibien innan européerna kom. De gjorde stort motstånd men tillslut så gjorde kolonisatörernas vapen en övermakt. De utrotades systematisk över hela Karibien och de ända som finns kvar är de 2000 i reservatet på Dominica. Tidigare så fick de inte lämna reservatet men idag så får de röra sig fritt och en viss folkblandning förekommer och bosättning på andra platser. Fortfarande avgörs interna angelägenheter av hövdingen. Den nya regeringen på Dominica har dock börjat att ge en hel del hjälp och byggt skolor och vägar.
Hos Caribindianerna som är ljushyade med tydligt asiatiskt utseende. De är idag duktiga lantbrukare och hantverkare som tillslut funnit sig i sin roll. Speciellt utmärkande är de skickliga flätnings- och träarbetena som är mycket konstnärliga.
Det finns dock kvar en sorts rasism hos dem som visar sig i att de kalla de svarta ”Nego” på sitt språk


Comments
Hälsningar från Helsingfors
Ni ser ut mycket sportliga och bruna! Våren har kommit också här. Paavo firade hans 60 i Lappland. Jag kunde inte vara där, då jag har resat runt Finland hela tiden.
Efter en vecka jag ska till Roma med en arbetskamrat Anne. Vi ska ha fyra dagar histori och italienska mat. Det gör god, därför att jag har inte haft fria dagar efter julen.
Barnen vuxer. Vi planerar att resa till Grekland med Aarne på slutet av juni.
Roliga dagar till er och Skippy
Ritva