Superlativernas Galapagos

Trip Start Dec 31, 2011
1
59
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of Ecuador  ,
Thursday, October 11, 2012

Tidigt som satan tog vi oss iväg till Quitos flygplats eftersom vi var tvungna att betala en såkallad "tourist transit card fee” samt röntga väskorna. Det gick dock snabbare än väntat så helt plötsligt hade vi några timmar att slå ihjäl. Tur då att Quitos inrikesterminal hade en lounge där vi kunde få i oss frukost och koppla av lite. Otur dock att loungen var liten som ett hotellrum och inte hade några draperier som skydd mot den sydamerikanska morgonsolen, ingen alkohol serverades heller men som svensk inväntar man ju ändå tolvslaget så det gjorde ingenting…

Väl framme på Galapagos flygplats Baltra fick vi betala en rejäl slant i nationalparksavgift innan vi trodde att vi skulle plocka vårt bagage. Vi hann dock inte ens fram till bagagebandet innan en vitklädd purser (som Gopher i Love Boat) kom fram och bad om våra bagagetags och meddelade att väskorna skulle levereras direkt till vår hytt.

Efter en kortare busstransfer fick vi hoppa i en gummibåt som tog oss till fartyget M/V Santa Cruz. Vi blev visade till vår hytt, en liten skokartongsliknande sak som inte föll oss i smaken (trots att vi betalat det lägsta priset) så Johan gick upp och pratade till sig en betydligt större kabin på övre däck.

Medan båten tuffade iväg fick vi i oss buffélunch följt av en informationsbriefing och en säkerhetsgenomgång. Sedan redovisades den gruppindelning som skulle komma att gälla för resten av resan. Vi hamnade i en liten grupp med ett franskt ungt par, mor och son amerikan samt Kenneth och Carita från Sverige. Advokatparet från Arvika var ute på en liknande resa som vi i Sydamerika (om än något mer koncentrerad, sju veckor lång) och vi hade många trevliga måltider tillsammans där vi pratade om allt mellan himmel och jord. Judy och Grant från USA var också väldigt trevliga och fick gästspela som middagssällskap några kvällar. Frukost- och lunchbufféerna ombord var riktigt goda men á la carte middagarna var riktigt kassa (sett till förväntningar och pris), så pass kassa att Kenneth lackade ur en dag och meddelade kyparen att ”this is not food!”. Kunde inte annat än att hålla med, men tack vare det fenomenala sällskapet och en halv flaska vin så blev alla kvällar väldigt trevliga ändå.

Efter gruppindelningen var det dags för vår första tur som var på ön North Seymour. Denna ö är känd som ett tillhåll för blåfotade sulor (blue footed boobies) samt fregattfåglar. Vi visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss men alldeles oavsett förväntningar så var det helt otroligt redan från första början. Djuren ser inte människan som ett hot och är helt orädda. Man kommer därför väldigt nära djuren, oavsett om de häckar, käkar eller bara chillar. Snarare var det så att man själv var tvungen att se till att hålla sig på behörigt avstånd (2 meter) om djuren närmade sig. Under våra dryga två timmar iland såg vi, utöver ovan nämnda fåglar även landleguaner, havsleguaner samt sjölejon och störtdykande pelikaner, kort och gott en fantastisk start på våra sex dagar!

Väl tillbaka på båten hann vi bara koppla av någon halvtimme i vår oförtjänt fina hytt innan det var dags för briefing för nästkommande dag, fördrink och kapten Stubings välkomsttal med presentation av besättningen. Middag intog vi som sagt med trevliga Kenneth och Carita. Sedan formligen stupade vi i säng. Ska sägas att fartyget påbörjade resan till nästa ö redan under middagen och åkte hela vägen till frukost. Det gick ganska rejäl sjö och det var många som tog sjösjukepiller, andra hängde i baren hela natten (läs; ett stort gäng aussies, som också var sjukt nöjda över att deras gruppnamn var boobies).

Schemat för dagarna var fullspäckat och efter väckning kl 07 följt av frukost så var det dags att prova ut snorklingutrustning och hoppa i plurret vid Punta Vicente Roca på Galapagos största ö Isabela. Det första vi såg när vi hoppade i det ”kalla” (21 grader) vattnet var mängder av havssköldpaddor, en massa fiskar och några pingviner, en snorklingsupplevelse utöver det vanliga. På eftermiddagen blev det landstigning på Punta Espinoza på närliggande och tillika relativt nya ön Fernandina. Här såg vi vansinniga mängder havsleguaner ett stort gäng sjölejon samt Galapagosskarvar (flightless Cormorants). Briefing och middag följde i trevligt sällskap men man orkade inte vara vaken längre än till efter desserten (om man inte var en australiensisk boobie förstås).

Båten tuffade vidare (en liten pyttebit) mot Isabella igen där vi dagen därpå vid Tagus Cove vandrade uppför en vulkankrater och tittade ut över det karga landskapet. Här fick vi även stifta bekantskap med en massa Darwinfinkar (alla finkar på Galapagos har olika näbbar anpassade för de specifika förutsättningarna på de olika öarna). Denna lilla promenad följdes av ännu en snorklingstur bland pingviner, havsköldpaddor och sjölejon, svårt att tröttna på att se dessa sympatiska djur! Efter lunch fanns möjlighet att kombinera eftermiddagens aktivitet med lite beachhäng, något båtens alla fyra svenskar hoppade över till förmån för en powernap. Aktiviteten i sig missade vi dock inte, vi hoppade iland lite senare bara vid Urbina Bay och fick se vattensköldpaddsnästen, landleguaner samt landsköldpaddor och några Galapagosrangers med tillhörande gevär. Väl ombord igen bjöds det på drink i solnedgången på däck följt av visning av de bilder guiderna tagit under de första dagarna. När vi ändå är inne på guider så blev vår grupp tilldelade guiden Yazmany redan första dagen. Han var väldigt solskygg och gick under namnet Greta Garbo under hela resan, en synnerligen udda karaktär.
 
Nästa dag var en stadsbaserad sådan. Under natten hade vi tagit oss till ön Santa Cruz där ögruppens huvudstad Puerto Ayora ligger. Vi började med att besöka Charles Darwin Research Station där allehanda sköldpaddor föds upp, tas omhand och placeras ut i det vilda igen. Hade vi kommit hit för fyra månader sedan hade vi fått träffa kände Lonesome George, den sista sköldpaddan av sin sort (från ön Pinta) drygt 100 år gammal, men den fräcke rackaren gick och dog i mitten av juni 2012 så det blev inget av det. Vi fick dock träffa hans två flickvänner som han inte kunde få småsköldpaddor med. Vi fick även träffa centrets näst mest kända padda, Diego drygt 130 år gammal. Efter besöket fick man lite fritid vilket för svenskarna innebar en öl, lite shopping och bokning av hotell för oss som skulle stanna några extra dagar efter kryssningen. Vi bussades sedan upp i höglandet där vi åt en halvdan lunch, besökte lavatunnlar och kom till höjdpunkten för dagen, mötet med vilda jättesköldpaddor. Vi har väl redan använt alla superlativer vid det här laget så vi får upprepa oss och säga att det var fantastiskt. De var så stora, och så många, och helt orädda. Som en parantes kan vi också nämna att det nog är tur för dem att de inte har några naturliga fiender (sedan pirater slutade komma till öarna) för de är långsammare än SL på en vinterdag.

Sista dagen började lite smålöjligt. Man åkte till Post Office Bay på ön Floreana där man skulle lämna ofrankerade vykort i en tunna samtidigt som man gick igenom det som redan låg däri, för att se om det fanns något kort med adressnära din egen så man kunde ta hem vykorten åt dem. Ska snålhet verkligen belöna sig på detta sätt? Innan lunch fick vi en underhållande lektion i Galapagos historia och befolkning, vi kan konstatera att en udda samling individer sökt sig hit genom åren. På eftermiddagen gjorde vi ytterligare en snorklingstur till Champion Islet där vi såg väldigt skojfriska sjölejon och en riktigt, riktigt stor vitfenad revhaj. Under den påföljande eftermiddagsturen till Punta Cormorant fick vi se fler sjölejon, fler vattensköldpaddsnästen, stingrockor samt flamingos. Denna sista dag avslutades med en avskedsdrink, betalning av notan, middag och en avskedswhiskey av lokal sort på rummet med våra nyfunna svenska vänner/tillfälliga adoptivföräldrar.

Nästa morgon var det avskedsdags och alla åkte åter till flygplatsen. Vi sa adjö till allihop och hoppade sedan på en buss till Puerto Ayora. Här gjorde vi inte så mycket alls, det var skönt att få sova ut lite och bara slappa. Vi gjorde ett återbesök på Darwins Research Station där det var mysigt att bara vandra runt utan Greta Garbos periodvisa svamlande. Johan passade på att dyka en dag vid Gordons Rocks för att få se hammarhajar för första gången. Det var mäktigt när stim med fler än 30 stycken simmade förbi under en tyckte Johan. Ett trio Spotted eagle rays simmade också förbi i sakta mak. Kort och gott några otroliga dyk! Som avslutning åt vi en trevlig middag bestående av Galapagoshumrar tillagade på lokalt vis, nersköljda med något lokalt vitt. Smarrigt!

Det råder ingen tvekan om att vi ska tillbaka hit någon gång men nu ska vi åter till en riktig stor storstad, nästa stopp blir Perus huvudstad Lima.

Hasta la vista boobies!

Karin & Johan
Slideshow Report as Spam

Comments

Anders on

Javisst är det magiskt! Nice, nice - supernice! Vi siktar på att med hjälp av Patrick arrangera en resa dit igen 2014. We keep you updated. Ha en fortsatt trevlig vistelse därborta.

jordenrunt
jordenrunt on

Anders: Magiskt var ordet. Vi hoppas komma tillbaka snart igen, återstår att se om det blr så snart som 2014!?

KatarinaE on

Hmm - namnet Floreana är lite släkt med vad som anses som den första människan på jorden; en liten tvåbent rackare som gick under namnet Flores om jag minns rätt. Kanske kom han - eller hon - ifrån denna ö?! Får forska lite i det. Kram på er!!

Add Comment

Use this image in your site

Copy and paste this html: