Felflygning och kaffe med en Escobar

Trip Start Dec 31, 2011
1
56
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of Colombia  ,
Friday, September 28, 2012

När vi kom tillbaka till den vackra kolonialstaden Cartagena igen, så valde vi bort förra vistelsens usla hostel och checkade in på El Viajero, som låg innanför stadsmurarna, istället. Rummet hade A/C, vilket vi den hårda vägen lärt oss är ett måste i denna stad.

Vi passade på att besöka Castello San Felipe, vilket vi inte hann med förra gången. Ett imponerande bygge från 1500-talet. Sen hoppade vi på en hop-on hop-off buss för att se lite mer av staden än bara de gamla delarna. Vi har kommit på (så dags nu) att detta är ett väldigt bra sätt att se en stad om man inte planerar att stanna särskilt länge. Vi har tidigare varit aningen skeptiska men får ta tillbaka och påstå motsatsen.

Vi avslutade vår vistelse här med en gedigen cevichemiddag. Riktigt, riktigt gott! Vi är vana att äta det som förrätt, som huvudrätt blir det ännu mer av det goda, om än följt av en något sur mage, 5 dl citronsaft sätter sina spår…

Sen styrde vi kosan mot den illa beryktade staden Medellin. Vi skulle flyga hit via Bogota och när vi landade, något försenade trodde vi, så visade det sig att vi redan var framme i Medellin. Detta upptäckte vi dock först när vi inte fick lämna planet. Vi fick förklarat för oss att vi av någon oklar anledning inte kunnat landa i Bogota utan flugit till Medellin istället. Då bad vi om att få hoppa av här för att slippa åka via Bogota till Medellin igen, vi var ju redan framme, och det gick så bra. Vi blev aveskorterade i ensamt majestät och en man zick-zackade mellan planen med våra väskor som sedan levererades rakt i hand. Man låste upp en bakdörr åt oss och helt plötslig befann vi oss utanför terminalbyggnaden. Så hade vi kommit fram en timme innan flighten till Medellin skulle gå, första gången det händer oss.

I Medellin hade vi bokat Black Sheep Hostel som det visade sig vara hotellklass på, ett av våra bästa hostels på hela resan! Det blev en favorit inte bara för att det satt en 32-tums platt-TV på väggen och vars fjärrkontroll hade en magisk grön knapp som gjorde att alla pratade engelska istället för spanska, utan för att det var ljust, fräscht och hade privat badrum med varmvatten, högre än så är nämligen inte våra krav numera.

Vi inledde vår vistelse i staden med att träffa Roberto Escobar, bror till ökände knarkbaronen och tillika ledaren för Medellinkartellen när det begav sig, Pablo Escobar. Nu undrar ni säkert hur detta kom sig?! Roberto startade själv dessa turer när han suttit av sitt 11-åriga fängelsestraff, för att kunna ge en rättvis bild av sin bror. Det hela var en mycket bisarr upplevelse. Turen började med att besöka det hus Pablo bodde i innan det bombades av den rivaliserande Calikartellen. Det var bara ett husskelett kvar, som ironiskt nog skulle byggas om till polishus inom en snar framtid. Efter det åkte vi till ett av Pablos gömställen, en taggtrådsinhägnad förortsvilla med utsikt åt alla håll så att Pablo skulle kunna se om polisen kom.

Här bodde numera Roberto med barn och barnbarn. Vi började med att titta på Pablos smugglarbil, hans motorcykel, hans skrivbord med tillhörande lönnfack, hans fejkade eldstad som man i sann James Bond-anda kunde snurra på och gömma sig bakom samt bilder och kulhål i väggarna (de senaste kom för bara ett år sedan efter ett kidnappningsförsök på Roberto). Sen blev det kaffe med Roberto där han svarade på frågor och berättade lite om sin bror och sin egen roll i organisationen. Enligt honom var han själv ansvarig för smuggelrutterna och för bokföringen (hur mycket en knarkkartell nu kan tänkas behöva sådant tänkte vi, men sa det inte högt). Om sin bror hade han bara gott att säga, att han var en fin och omtänksam man mot sin familj. Det var ganska svårt att ta till sig såna fina ord om en knarkkung och det blir makabert när man betänker att han hade fler än 10 000 liv på sitt samvete när han dog (enligt Roberto!!!). Roberto berättade också att Pablos första knarkleverans var på ett halvt kilo, hans sista var på 70 ton… Det hela var så absurt att vi kände att det inte ens var någon mening med att fråga om han ångrade något.

Det var underhållande och samtidigt obehagligt att höra historier om hur knarket gömdes, hur Pablo undkom polisen, hur han hade fester samtidigt som folk avrättades i källaren, hur han bjöd in det colombianska fotbollslandslaget till fängelset han satt på för att spela en match och hur hans farm Napoles utanför Bogota hade sju (!!!) konstgjorda sjöar. Anekdoterna är för många för att alla få plats i denna text.

Träffen avslutades med fotografering och signering av bilder. Det var lite svårt för Roberto, som har ett öga av porslin och ett nästan utan syn efter en brevbomb han mottagit i fängelset. Turens sista stopp var ett besök till Pablos grav där vi fick höra historien om hur han dog och om hans begravning, som besöktes av fler än 5 000 människor, samt eftermälet till hans död i staden och landet.

Det var mycket att ta in så nästa dag spenderade vi på en hop-on hop-off buss, igen. Denna version kom dock utan den frivilliga hop-off funktionen, här fick man gå av med en guide som förklarade hur landet låg. Det var en helt ok tur och efter att den var slut spenderade vi eftermiddagen strosandes längs gatorna i centrum. Vi kan fastslå att staden inte har så jättemycket att erbjuda turistmässigt, eller att vi inte hade kompetensen att hitta det.

Efter tio dagar i landet kan vi konstatera att ryktet om landets farlighet är kraftigt överdrivet, vi kände oss inte osäkra en enda gång, inte ens face to face med en maffiaboss. Vi väntade oss heller inte att det skulle vara så pass många turister här. Dessvärre måste vi bestämt påstå att colombianer är usla bilförare, de sämsta vi upplevt hittills på vår resa (de slår till och med burmeser i uselhet), trots att de har riktigt bra vägar och bilar.

Nu måste vi bege oss till flygplatsen, sex timmar innan flightens avgång, eftersom våra väskor ska genomsökas efter knark.

Hasta la vista!

Karin & Johan
Slideshow Report as Spam

Comments

Charlotta on

Åh HERREGUD den evichen. God med lite knark i. Åh ni verkar ha det så kul små gullgrisar men jag längtar efter er, ni är de bästa barnen,vi har alla röstat om det./Karl skrev detta

Pernilla on

Ni är så jälla snygga

Add Comment

Use this image in your site

Copy and paste this html: