Pyjamasbyxor och doft av sovmorgon

Trip Start Dec 31, 2011
1
55
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of Colombia  ,
Sunday, September 23, 2012

Hola på er,

Från San Jose flög vi via Panama City till Cartagena, på Colombias karibiska kust. Vi hade gärna stannat till i Panama City några dagar men vi kan inte ge efter för varje sådan nyck, då skulle vi aldrig komma hem… Efter att ha tagit ut 700 000 Colombianska pesos (typ 2 500 kr) på flygplatsen så hoppade vi in i en bulle och tog oss till vårt redan förbokade hotell (eller snarare hostel) vid namn Mamallena. Det var en smärre chock, av många olika anledningar. Dels har vi ju bott så fint på Bula Bula och sen är det alltid jobbigt att byta ner sig igen, dels är det ungefär 40 grader här och i ett rum utan A/C blir det en smula hett. Dessutom gick toalettväggen inte hela vägen upp i taket (saknades ungefär en meter) och dörren bestod i ett duschdraperi. Sängen var en dubbelsäng precis som vi bokat, men med en enkel våningssäng ovanpå sig, så den som sov innerst fick sova som i en liten bastu. Ni kan ju gissa vem som drog det kortaste strået där.

Cartagena är en otroligt vacker kolonialstad, den vackraste vi har sett faktiskt, slår absolut de kubanska och centralamerikanska kolonialstäder vi sett. Vi spenderade en hel dag vandrandes innanför den gamla stadsmuren. Muren i sig är väldigt bred och den är byggd helt av korall i slutet av 1500-talet på grund av de många piratattackerna mot staden. Det var inte svårt att spendera tid här, man liksom förlorar sig bland de vackra och färggranna spanska minipalatsen och alla torg som låg spridda i den gamla staden.

Vi beslutade oss ganska snabbt för att bara stanna i två nätter här, ta oss till Santa Marta i några dagar för att sedan komma tillbaka. Beslutet kändes ganska enkelt med tanke på sunkiga Mamallena. Till Santa Marta tog vi en buss, en nätt liten resa på fem timmar. Här bodde vi på ett betydligt trevligare hostel, Dreamer. Trots att alla här bär pyjamasbyxor dygnet runt och luktar gammal sovmorgon så trivdes vi bra, rummet var som ett riktigt hotellrum och det var väldigt skönt med pool i hettan. Hostelet hade också en egen italiensk restaurang som var såväl god som prisvärd.

Santa Marta fungerar egentligen bara som en port till nationalparken Tayrona, som är den verkliga attraktionen i området. De flesta åker in i parken och bor i tält eller hängmatta och det enda andra alternativet är ett lyxhotell. Eftersom vi är för bekväma av oss och inte vill ha pyjamasbyxor eller lukta sovmorgon men inte har tillräckligt stor budget för lyxhotell så beslutade vi oss för att bara ta en dagstur in i parken. För att få tillräckligt med tid i parken uppmanas man åka i ottan men i sedvanlig ordning kom vi inte iväg före 10, så efter en dryg timmes bussfärd vara det bara att snabbt påbörja den tre timmar långa trekken till parkens vackra stränder.

Vandringsleden gick i kuperad terräng längs kusten och det var ganska jobbigt i den obarmhärtiga hettan. Vi var dock tvungna att lägga på ett kol för att inte behöva gå hem i mörkret. Efter två timmar kom vi till den första tält- och hängmattestället Arrecifes, där vi stannade för en snabb bit mat. Sedan gick vi ytterligare en timme, varav halva timmen i vattenbrynet, för att slutligen nå vårt mål, stranden Cabo San Juan de la Guia. Här möttes vi av allehanda folk, alla i pyjamasbyxor och mellan 18 och 80 år gamla. Stranden var väldigt vacker och vattnet har aldrig varit så skönt som efter dessa tre timmars bastupromenad.

Underbart är dock kort, som det heter. På grund av vår usla planering hann vi bara plaska i trekvart innan vi var tvungna att påbörja hemtrekken för att hinna med sista bussen. Vi tog en snabbare, om än något lerigare, väg hem och tjänade en timme på det. Vi hann se lite apor, fåglar och förvirrade britter på vår väg och under bussfärden kunde vi konstatera två saker, att det hade varit skönt att sova kvar samt att den colombianska djungeln är väldigt vacker. Väl tillbaka fullständigt stupade vi i säng.

Vår sista dag i staden så åkte vi in i centrum (Dreamer låg lite utanför) och gick längs strandpromenaden, spanade in den obligatoriska katedralen vid det obligatoriska torget och åt en ganska läbbig lunch. Sedan tog vi en taxi till fotbollstadion, enbart för att fotografera statyn på stadens ende kände son, mannen, myten, burret; Carlos Valderrama.

På kvällen gick vi över gatan till en shoppingmall (exakt som en amerikansk mall med fina butiker och food court) där vi trodde att vi skulle se den nya Bourne filmen. Av, för oss, oklara skäl visades dock inte den utan vi fick se Trespass (med engelskt tal!!) med Nicolas Cage och Nicole Kidman, en helt ok rulle för de flesta, fantastisk lyx för oss heltidsresenärer.

Nu åker vi som sagt tillbaka till Cartagena i några dagar. Gissa om vi ska bo på Mamallena eller ej?!

Aaadjö!

Johan & Karin
Slideshow Report as Spam

Use this image in your site

Copy and paste this html: