Stad, strand och WWII

Trip Start Dec 31, 2011
1
48
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of United States  , Hawaii
Sunday, August 5, 2012

Aloha,

Flighten mellan Auckland och Honolulu tog oss bakåt i tiden. Vi flög 31/7 vid lunch och kom fram 30/7 på kvällen, en konstig känsla att uppleva ett och samma dygn två gånger om.

Väl framme i Honolulu var det varmt och skönt. Vi hoppade på en shuttle till vårt hotell, Royal Grove där vi, enligt receptionisten, fick deras bästa rum. Det kan vi inte verifiera, men vi bodde högst upp i ett hörnrum och morgonen efter visade det sig i alla fall att vi hade en alldeles utmärkt vy över Waikiki beach från vår balkong så det är inte helt omöjligt att hon hade rätt.

De första dagarna latade vi oss mest och åt upp oss (som om det behövdes) på amerikanska cheeseburgers, nachos och annat mindre nyttigt. Det blev såklart även en hel del strandhäng, vi bodde ju trots allt bara ett kvarter från den berömda Waikiki beach. Vi var inte de enda som hängde där, stranden var fullare än Torsten Flink på dramatens julfest. Det gick mer än femton surfare på dussinet. Här drönade vi bort många timmar på att bara läsa, titta på folk och lyssna på sommarpratare nedladdade från p1.

Vi slet oss från stranden för vi kunde kunde ju inte inte besöka världens största utomhus mall, Ala Moana Shopping center. Det börjar också klia i shoppingtarmen hos oss båda. Det började inte så bra (sett till budget) när vi kom ut ur första butiken med fem par nyköpta shorts. Vi bävade för att gå in i fler butiker men lyckades ändå hålla oss ganska bra, det blev bara ett par tröjor, sandaler och några fler shorts. Vansinnigt kul, billigt, välbehövligt och stort var det.

Lyckan blev dessvärre inte alltför långvarig, vi råkade ut för kamerakrasch nummer två, denna gång på den mindre kameran som Johan också använder för dykning. Vi letade febrilt efter någon lokal kamerareparatör, men efter att ha hitta två stycken och fått reda på att en av dem gått i konkurs och den andra satt på kåken för mord så beslutade vi oss för att ta oss till Canons kontor, trots att vi visste att de inte kunde laga något på plats. Det visade sig att de skulle vara tvungna att skicka kameran till Kalifornien och det skulle gå att reparera den på 10 dagar. Eftersom vi inte är kvar på Hawaii då så gick de med på att skicka den till Las Vegas, där vi befinner oss när kameran förhoppningsvis är klar. Håll tummarna!

Givetvis kraschade kameran dagen innan vi hade bokat upp ett besök vid Pearl Harbour, typiskt! Vi lyckades dock dela på en kamera utan att slå ihjäl varandra. Här spenderade vi en heldag (8 timmar effektiv tid…) i andra världskrigets fotspår. Vi började med att besöka minnesplatsen för USS Arizona, ett av de skepp japanerna sänkte när de utan förvarning attackerade USAs stillahavsflotta den 7e december 1941. Efter att ha sett en inledande film om attacken tog vi en båt ut till minnesmärket som är byggt över båten. Det är tydligt att många fortfarande blir berörda över de över 1 100 personer som dog på (och ligger kvar i) fartyget, vi såg flera som slängde blommor i vattnet. Det ska väl tilläggas att amerikanerna är okrönta världsmästare i sentimentalitet.

Efter detta gick vi en timmeslång tur med audio guide innan vi åkte till USS Missouri, ett pensionerat slagskepp som varit med i fyra krig. Det är mest känt då det var ombord på detta fartyg som japanerna skrev under sin villkorslösa kapitulation 1945, vilket även avslutade andra världskriget. Under vår guidade tur blev det väldigt tydligt att Pearl Harbour fortfarande är en fungerad militärbas i ett militärt aktivt land, bland annat såg vi två stycken hangarfartyg som låg för ankar och tre stycken ubåtar som tuffade in i hamnen och lade till. Det var kul att gå runt fritt på detta fartyg och det tog sin lilla tid, det var ingen liten eka direkt utan härbärgerade dryga 2 000 man samtidigt när det var aktivt.

Nästa stopp var två flyghangarer. Det var på detta flygfält (tillsammans med fem andra) som japanerna inledde sitt anfall, men förutom detta och några kvarvarande kulhål så var det mest ett flygplansmuseum. Fjärde och sista stoppet var utbåten USS Bowfin som tjänstgjorde under kriget. Här gick vi också en audioguidad tur genom de minimala utrymmena. Att ubåtar består av små, trånga utrymmen känns inte så konstigt men att man till och med hade slafar ovanpå torpederna var nyheter för oss… Det var en lärorik dag, men efter 8 timmar var vi helt slut så vi åkte hem till lägenheten och njöt av solnedgången från balkongen. En reflektion såhär i efterhand är att det ändå är ganska konstigt att det är så många japanska turister här, med tanke på vad som hänt. Säkert 85 % av alla turister är japaner och alla vi stött på som jobbar med turism eller på restaurang pratar hyfsad japanska… De är roliga japanerna, man ser dem aldrig i grupper om färre än tio, lätt framåtlutat stapplandes framåt, tittandes uppåt och med en otroligt förvirrad uppsyn.

Vi har på det hela taget haft det väldigt, väldigt trevligt här. Vi har ätit gott på amerikanska restauranger (som inte finns i Sverige) såsom Chilli's, The Cheescake Factory, Taco Bell och Benihana för att nämna några. De enorma portionerna har också inneburit att vi betalat för såväl middag som lunch i ett. Det är också väldigt skönt med värme efter Nya Zeeland och Vanuatu. Att det dessutom är en torr härlig värme gör det inte sämre, att handdukar och badkläder hinner torka till nästa dag känns lyxigt! Det har också varit kul att ha TV så vi har kunnat titta lite på OS (mellan de otaliga reklamavbrotten).

Nu ska vi besöka en annan av Hawaii’s öar, den senast tillkomna Big Island (som egentligen heter just Hawaii).

Mahalo på er

Karen & John
Slideshow Report as Spam

Use this image in your site

Copy and paste this html: