Dykning och dåligt väder

Trip Start Dec 31, 2011
1
47
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of Vanuatu  , Sanma,
Friday, July 27, 2012

Hej svejs!

Från Tanna flög vi, via Port Vila, till ön Espiritu Santo och blev hämtade av Beachfront Resort där vi skulle bo under vår tid här. Vi hade hoppats på lite sol- och badsemester, även vi heltidsresenärer behöver vila upp oss emellanåt, men dessvärre ville vädergudarna enligt Iphone inte gå oss till möte i denna fråga. Prognosen visade på mulet och regn under hela kommande veckan så det var bara till att börja arbeta på alternativa planer. Tyvärr visade det sig att det bara fanns ett begränsat antal turer och vidare hade vi satt en begränsad budget för landet vilket medförde att vi fick spendera våra dagar på resorten läsandes eller väntandes på en ADSL-uppkopplig som hade fått Dalai Lama att gå bärsärk.

Espiritu Santo fungerade som amerikansk bas under andra världskriget. Det sägs att man utan basen här hade fått väldigt svårt att vinna kriget i denna del av världen. Japan hade, som vi tidigare nämnt, sin bas i PNG på ön New Britain som inte ligger jättelångt bort från Vanuatu fågelvägen. Ön är därför full av gamla flygfält och vrak från flygplan, fartyg samt annan krigsmateriel.

Vi fick en nästan timmeslång genomgång av öns betydelse under kriget och av vad som hände här under den perioden av den brittiske resortägaren som var väldigt intresserad av ämnet. Det var kul att få ta del av alla de gamla foton han samlat på sig under åren, och av hans stora kunskap i ett ämne som vi inte direkt excellerar i. Han visade mycket stolt upp en bok skriven av mannen som valt Espiritu Santo som bas för amerikanarna. Han hade fått den signerad av författarens sonson (eller dotterson), den amerikanska före detta presidentkandidaten John McCain.

En heldagsutflykt gjorde vi faktiskt, vi åkte tillsammans med ett väldigt brittiskt, brittiskt par till öns mest kända strand, Champagne Beach. På vägen dig stannade vi vid ett såkallat "blue hole”, som precis som namnet avslöjar är, ett hål med klarblått vatten i. Hålet var rätt djupt och vattnet väldigt blått samt kristallklart om än aningen kallt. Vi snorklade där ett tag innan vi åkte till nästa stopp som var Velit Bay, än annan väldigt vacker strand. Stopp nummer tre var stranden vid Port Orly som var otroligt vacker. Havet var blåare än blåast och av någon anledning var här mycket varmare i vattnet än vid de andra stränder vi varit. Här åt man som medhavda picknicklunch, inget att hänga i julgranen i vårt fall; en ogräddad, blöt baguette med presskinka som var en centimeter tjock.

Efter lunchen kom vi till ännu ett vackert blått hål innan vi slutligen kom till målet för dagen, Champagne Beach. Vattnet här var inte blåare än vid Port Orly men det var ändock en väldigt vacker plats. Här badade vi ett bra tag innan det var dags att hoppa in i minibussen igen och ta oss hemåt. Vi var mycket nöjda att vi tog denna tur!

Nästa dag hade Johan bokat upp två dyk, ett på det förlista fartyget SS President Coolidge och ett annat vid en plats som kallas Million Dollar Point. Karin valde att avstå dyk denna gång. Att dyka vrak är helt enkelt inte hennes melodi.

Det första dyket på Coolidge var väldigt mäktigt. Fartyget är över 200 meter långt, bogen ligger på 30 meters djup och aktern på 60 meter. Det förliste när det gick på två av sina egenhändigt (!) utlagda minor… Dyket började vid bogen och följde sedan midskeppet. Man kände sig ganska liten när man simmade in i det större av de två lastutrymmena (extremt stort) där det låg all möjlig bråte. Man simmade sedan längs sidan av det kapsejsade skeppet, över en massa gammal ammunition och skrot, tillbaka till utgångspunkten. Johan hade gärna dykt fler gånger här, skeppet är som sagt väldigt stort!!

Det andra dyket var vid Million Dollar Point som fått sitt namn efter att amerikanerna, när de lämnade ön efter krigets slut, dumpade en massa material i form av bulldozers, kranar, bilar, lastbilar, släp och två mindre fartyg och annan skrot i vattnet här. Det var verkligen ett bisarrt dyk. Johan slutade räkna däck när han kommit en bra bit över 50 stycken. Det var som en undervattenskyrkogård för krigsskrot.

Resten av dagarna förflöt i ganska sakta mak. Det var faktiskt ganska skönt att ha lite tid över och bara sitta stilla. Det var också skönt att få komma ifatt med bildrensning (som vi försöker göra så ofta som möjligt), bilduppladdning till Skydrive samt bloggskrivning. Vi har även haft tid till att göra efterforskningar och bokningar för kommande äventyr i Central- och Sydamerika. Dessutom kunde vi faktiskt bada och det var 25 grader varmt så våra långpromenader var väldigt behagliga.

Efter sju dagar här flög vi tillbaka till Port Vila för att spendera två nätter där. Denna gång bodde vi på ett hotell som heter Room with a view, ett ställe vi verkligen rekommenderar. Trots den asiatiska ägarinnans förvirrning och bristfälliga engelska (samt att hon inte kunde säga R) var stället precis vad vi ville ha, rymligt rum och enorm altan med utsikt över bukten. Enda minuset var en säng som var hårdare än Bruce Willis. Vi gjorde inte så mycket här heller och, åt lite godare, sprang lite på stan, badade några gånger och slappade på altanen.

De människor vi mött är faktiskt gladare än i många andra länder och landet rekommenderas, men se till att komma hit under de varmare månaderna. Vi hade gärna åkt till ön Pentecost för att se det ursprungliga bungyjumpet, som urinvånarna gör från mellan 20-30 meter höga ställningar, med fötterna fastknutna i stumma lianer. Nuddar huvudet jorden så ger det god skörd sägs det, slår du i huvudet hårdare så knäcker man nog nacken… Dessvärre är det bara ”säsong” för detta mellan april och juni.

Nu åker vi tillbaka till Nya Zealand, där vi har en 36 timmars layover i Auckland innan vi hoppar på kärran till en betydligt varmare (hoppas vi!) söderhavsö…

Mahalo på er!

Kramar

Joanne & Karin
Slideshow Report as Spam

Comments

zeek on

Skönt att se att ni har det bra och ni ligger inte på latsidan märker jag. Jag tycker att det ser ut som att Johan har växt minst en decimeter under resans gång. Kan det stämma?

Pa C. on

Hoppas dock att det inte är i färdriktningen....

jordenrunt
jordenrunt on

zeek; på längden eller bredden menar du?!

jordenrunt
jordenrunt on

Pa C; I vår färdriktning menar du?

Add Comment

Use this image in your site

Copy and paste this html: