Kanottur på Sepik river

Trip Start Dec 31, 2011
1
32
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of Papua New Guinea  ,
Friday, May 4, 2012

Hej på er

Vi kom inte så långt denna flygdag heller, men halvvägs är väl bättre än inget alls?! Planet från Goroka till Port Moresby gick på utsatt tid men anslutningsflighten till Wewak var inställd. Tack och lov var Air Niugini generösa även denna gång, riktigt generösa. Om vi tyckte att Birds of Paradise var ett steg upp i boendestandard så var Grand Papua rena rama stairways to heaven. Hotellet var nybyggt, endast sex månader gammalt och vårt rum hade såväl täcken som lakan, handdukar, platt-TV, klockradio, wake up calls, helkaklat badrum med himmelsdusch och små schampoflaskor etc samt duschmössa.

Tydligen var hotellet vant vid Air Niuginis inställda flighter och hade en färdig meny för roomservice som man skulle fylla i vid check in (vi fick tydligen inte visa oss i restaurangen). Men det gjorde ingenting, hotellet kostade över 2 000 kr och vi fick mat och dryck för över 700 kr. Vi var helnöjda med den inställda flighten, fler sådana åt folket!

 Lyckan blev dessvärre inte långvarig då vi var tvungna att avbryta skönhetssömnen redan innan den börjat, kl 00.30, för skjuts till flygplatsen. Air Niugini hade satt in ett extraplan med avgång kl 04.00. På finfin PNGmanér hade flygplatsen inte öppnat när tre busslaster sömndruckna passagerare anlände, utan alla var tvungna att vänta utanför terminalen i över en timme på att flygplatspersonalen skulle komma dit så vi alla fick checka in. Incheckade blev vi till slut, och vi kom faktiskt iväg på utsatt tid.

På flygplatsen i Wewak möttes vi av en obehaglig begravningsstämning á la New Orleans (som i James Bond – Live and let die) eftersom planet fraktade en kista (fick vi reda på i efterhand). Vi möttes även av Herr Seby Mai, vår nyfunna ciceron på detta äventyr i den nya guianska obygden. Tillsammans åt vi frukost och diskuterade de kommande dagarnas schema (inte för första gången och heller inte den sista som det visade sig).

Sen åkte vi till vårt boende i Wewak för att ta igen några timmars sömn (läs; hela nattens). Eftersom Seby hade hela denna dag på sig att planera och köpa proviant så antog vi nästa morgon när han hämtade oss att allt detta var gjort (att vi ännu inte lärt oss att PNG inte riktigt funkar så!), men i själva verket användes de tre första timmarna till detta.

Vägen från Wewak till Pagwi (varifrån vår motorkanot utgick) var fantastisk vacker, djungel och slätter i alla gröna nyanser som kan tänkas. Blommor stora som LP-skivor och exotiska frukter högt och lågt. Detta fick vi se mycket på då vi fick punkterig med ungefär en timme kvar (resan tar fyra timmar). När de skulle ta fram reservdäcket visar det sig praktiskt nog att detta däck redan hade punka, så där satt vi, mitt ute i ingenstans (det är alltid mitt i ingenstans i PNG), i tre timmar. Som vanligt var människorna runt om oss suveränt vänliga, det ställdes fram pallar, erbjöds toalettfaciliteter i form av en brygga med hål i plus ett par råttor (buske är att föredra i PNG), bananer samt regnskydd.

När vi till sist kom fram till Pagwi möttes vi av vår namnlöse kanotförare och hans spanare placerad i fören. Kanoten utgörs av en hel urholkad trädstam med utombordare och brassestolar för oss västerlänningar att sitta i. Det var även kul att se tio män få ett fullt tvåhundraliters fat med bensin från ett pick-up flak ner i kanoten. Eftersom vi var så sena denna dag så kunde vi inte besöka några byar, som planerat, denna dag utan åkte direkt till Sebys hemby, Kaminimbit, där vi skulle spendera vår första natt. Denna fyratimmarsfärd var magnifikt vacker i solnedgången, som värmde våra kroppar och sinnen (poetiskt va?!) hela vägen.

Efter en sen middag åkte vi ut på krokodilspaning. Vi åkte utan lycka i en timme tills Sebys bror (rätt oklart om det var verkligen var hans syskon, uttrycket bror används ungefär som uttrycket brusschan i Södertälje) hävdade att han sett något i vassen 50 meter bort (med bara en kass liten ficklampa!) och säger; "let's try and catch it”. Vi trodde att han sa fel men insåg vårt misstag när han vigt skuttade från kanot till en ensam liten vasstuva och fiskade upp en krokodilbäbis i kolmörkret. Helt sanslöst! Vi började asgarva och den lilla bäbisen lät som en liten ankunge medan Sebys brusscha gav krokodilen till Johan som fick hålla i den och vi killade den båda på den lena lilla magen. Sen åkte vi till byn och däckade av utmattning.

Efter en god frukost morgonen därpå (och ytterligare en diskussion om de kommande dagarnas schema, som tydligen inte helt sjunkit in ännu) packades kanoten och vi tuffade iväg mot vår första by, Aibom. Här var floden väldigt hög så myggen stod tätare än i Norrland en extremt våt sommar. Vi sprang igenom byn i pur panik, viftandes som dårar, utan att någon förstod oss. Byn är i alla fall känd för den speciella leran som finns där och de tillverkar väldigt mycket keramik. Vi tittade väldigt snabbt på det som stod uppradat, fick en liten förevisning, sa tack och sprang före guider (som ville röka och tugga betelnöt först) och bybor tillbaka till kanoten.

Sedan kom vi till sjön Chambri där också byn Chambri ligger. Där tittade vi in i deras fina spirit house/haus tambaran (som tyvärr var mer av en souvenirshop) och tog en kortare promenad genom den vackra byn.

Lunch bestod av smarriga mackor med en fantasisk påläggskombination bestående av jordnötssmör, tonfisk och rå lök. Denna smörgåskombo var ett återkommande tema under hela turen. Ni kan själva gissa hur det smakade.

Nästa stopp blev Wagu village, jättevackert beläget vid stranden till sjön med samma namn. Här möttes vi av Matthew, guesthouseägare och guide. Här kunde vi ta något som kan liknas med en dusch och vi fick en skön dubbelsäng att sova i.

Med Seby och de andra killarna har vi inte riktigt klickat men med Matthew infinner sig direkt ett samförstånd. Hans engelska är perfekt (och då bor han verkligen mitt ute i ingenstans) och utan vare sig TV, Internet eller tidning så är han väldigt insatt i klimatfrågor, politik samt geografi. Det visar sig efter någon timmes samtalande att han nyligen varit i London två gånger där han föreläst om miljö och klimat (han beskrev roligt för en engelsk skolklass att djungeln kunde jämställas med ”a supermarket with no check out”) samt även haft ett kortare möte med Prins Charles. Hade varit obetalbart att se denna betelnötsröde PNGman samtala med stereotypen för brittiska kungligheter, men det hade tydligen gått alldeles utmärkt. 

Tidigt morgonen efter tog Matthew oss ut i kanoten, cirka tre minuter, för att sedan promenera cirka tre minuter för att spana efter Birds of Paradise. Vi hann knappt komma fram innan vi hörde skränandet av ett otal Lesser Bird of Paradise mitt uppe i parningsritualer. Otroligt vackra fåglar.

Färden gick sedan vidare mot byn Swagup. En lååååååååång båtfärd uppför Sepik. Byn är känd för sin dyrkan av bönsyrsan. Överallt möttes vi av, till denna insekt, relaterade sniderier. Vi var på väg att handla lite men kände inte för att betala enorma summor i frakt eftersom vi inte får ta med trä in i vårt nästa destination, Australien. Hit har heller inte kristendomen nått utan de håller helt fast vid sin gamla tro, men tråkigt nog höll de på att bygga om sitt spirit house och därför var alla heliga masker och statyer gömda på hemliga platser och vi fick inte ta del av detta.

Vi gjorde den ännu längre färden tillbaka, förbi Wagu till en annan liten by (minns inte namnet) där stannade för natten hos Sebys brusschas dotter. Här bodde vi i ett longhouse på pålar, som vi delade med 30 andra. Vi blev placerade mitt i rummet (så att alla kunde observera oss), som också hade två öppna eldar utan skorstenar, på madrasser tjocka som liggunderlag, lagda på ett fyra millimeter tjockt vassgolv. Vi klagade dock inte, med myggnät runt oss sov vi som klubbade sälar. När vi vaknade hade Karins underläpp svullnat till den grad att Linda Rosing blivit avundsjuk. Tre gånger så stor sam vanligt med blåsor, allt pga den starka solen under de otaliga kanottimmarna. Inget att hänga läpp för, nu var vi på väg tillbaka Wewak.

På väg till Pagwi fick Seby ett samtal av chauffören som fått punktering längs vägen. Okaraktäristiskt nog hade han dock varit ute i god tid så det var inget som påverkade oss. Det gjorde det emellertid när vi efter två timmars bilfärd fick en ny punktering och reservdäcket redan satt på. Tog dock bara en och en halv timme denna gång och vi träffade en drös med spännande människor som kom fram till oss medan vi satt och väntade vid vägkanten.

Vi hade hoppats komma fram kring kl 14 och få ta en rejäl dusch eller två samt idka persedelvård (denna gång ville vi inte åka fast i border control i Brisbane). Denna önskan gick dessvärre om intet cirka tjugo minuter utanför Wewak när förare får punka nummer tre för dagen. Denna gång får han låna ett däck med lika många bultar som hans, så att vi kunde komma fram. Bilen rullade dock lite lustigt då däcket kanske passade i antal bultar men var av en helt annan tumstorlek.

Nåja, fram kom vi och duscha skulle vi, men inte innan Seby försökte blåsa oss på boendekostnaden, som enligt vår överenskommelse skulle inkluderas i priset.  Efter att ömsom ha diskuterat och ömsom skällt ut så ordnade han fram pengarna och vi kunde vi 19-snåret börja svabba av oss, skura skor med tandborste och få i oss lite middag.

Sepik river var verkligen en underbar naturupplevelse och för fågelintresserade måste detta vara Mecka. Vi var konstant omringade av olika örnar, papegojor och hägrar etc. Byarna var också de otroligt vackra och deras seder är väldigt intressanta och för oss främmande. Dessutom är människorna vi mött, även här, helt fenomenala. Aldrig har vi känt oss så välkomnade och omhändertagna, trots att vissa har så lite själva har de alltid något att bjuda på.

Turen i sin helhet var lite som Ryan Air, vi fick vad vi betalde för. Klart vi undrar hur det hade varit om vi hade fortföljt vår tidigare plan och åkt med en alldeles för dyr tur. Det är dock inte värt att spekulera i eftersom vi då hade varit tvungna att ändra om rejält i vårt ursprungliga reseschema. Delvis har vi dessutom oss själva att skylla eftersom vi försökte pressa in ett fyradagarsschema i en tredagarstur (på grund av en ofrivillig men trevlig vistelse i Port Moresby).

Nu ska vi lämna landet. Planet gick, hör och häpna, i tid. Väl framme i Port Moresby hämtar vi ut vårt bagage för att ta oss till den internationella terminalen och vad hittar vi inte på det bagagebandet om inte en återförsluten 10-kilos förpackning ris, en stor (också återförsluten) burk målarfärg samt en hel rå fisk. Klassiskt PNG. Vi checkar och väntar nu bara på att vår flight till Brisbane ska gå i tid så att vi hinner med vår anslutning till Adelaide där Karins föräldrar Eva & Staffan hämtar oss för gemensam färd till Barossa Valley där vår nästan fyra veckor långa nykterhetsperiod definitivt kommer till ända.

Kramar till er alla

Karin & Johan
Slideshow Report as Spam

Comments

Anders on

Välkommen tillbaka till civilisationen!! När ni smält alla intryck från PNG och fått distans kommer ni ofta att tänka på alla spännande minnen och äventyr från PNG - det gör vi fortfarande! Ha nu en riktigt skön semester i Australien!

jordenrunt
jordenrunt on

Anders: Tack, skönt att vara tillbaka med sköna minnen i bagaget. Nu ska vi njuta av lite västerländsk livsstil, enda nackdelen är att det inte finns några Huli WIgmen här. Kram

Anders on

De minnena från dagarna med huli wigmen kommer ni alltid bära med er!! Provade ni beatle nut och hemrullade cigaretter då??

jordenrunt
jordenrunt on

Anders; Huli var verkligen en mäktig upplevelse, men vi skippade betelnötter och hemrullade cigg, hade full sjå att hålla koll på våra guider utan det...

Add Comment

Use this image in your site

Copy and paste this html: