Natur och kultur i Western Highlands

Trip Start Dec 31, 2011
1
30
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of Papua New Guinea  ,
Wednesday, April 25, 2012

Hej på er!

Att inte ta flyg från Tari till Mt Hagen var lite av en chansning, kände vi. Det sägs att vägen genom höglandet är farlig och bussarna stoppas med jämna mellanrum av rånare etc. Vi hade först tänkt ta PMV men vi fick hjälp av Perry med att ropa in och prata med en privatbil som kom åkande. Han tyckte att privatbil var att föredra då det går fortare och troligtvis är säkrare samt definitivt bekvämare (hur bekvämt det nu kan bli på dessa jäkla håliga vägar). De vi liftade med, och fick skjuts av, var en brokig skara, bland annat en man vars ena fru hade blivit avundsjuk på hans andra fru och helt sonika huggit honom i handen med en machete. De var alla väldigt pratglada och ville peka ut allt som fanns att se längs vägen. Det var dock lite svårt för oss att se allt eftersom southern highlands highway kan vara den absolut sämsta "motorvägen” i världshistorien med pot holes stora som jacuzzis. Till och med Via Appia måste ha varit mindre skumpig på 300-talet f.kr.

I bilen lärde vi oss dock att världens näst högsta berg heter Mt William (de visste faktiskt att Everest var etta) och ligger i Western Highlands här i PNG. Vidare tar det, enligt dem, två veckor att klättra till toppen och det är en vanlig tursistaktivitet. Man kan tydligen även hoppa fallskärm och landa direkt på toppen om man inte vill klättra. Så nu vet ni det också. Spread the word. Det hör till saken att berget ifråga bara är 4509 meter högt. Konstigt va?!

Vi blev släppta vid Hotel Poroman i Mt Hagen. Vi ville egentligen bo på Haus Poroman, uppe i bergen, men det hade stängt. Vi bodde en natt här och funderade på vad vi ville göra härnäst, samtidigt som vi njöt lite av att zappa lite mellan CNN och HBO osv. Vi fick reda på att det fanns ett annat hotell i bergen som heter Magic mountain nature lodge som vi åkte upp till dagen därpå. Det visade sig vara ett fynd. Väldigt fint och trevligt, som en alpenhytta. Det visade sig också att teamet som filmade paradisfåglar för BBCs serie Planet Earth bodde här under en dryg månad under inspelningen. Lodgen ligger rätt så högt upp, nästan på 2 500 meter, så utsikten härifrån är helt fantastiskt, man ser hela dalen breda ut sig nedanför sig.

Som ni vet vid det här laget är vi fattiga människor i ett dyrt land, så vi hade inte riktigt råd att göra alla rekommenderade aktiviteter, men några lyckades vi klämma in. Vi såg vår första kvinno-sing sing (dans). Vi fick vara med från början när de började att måla- och klä sig. En av kvinnorna hade just fått barn och vad kunde vara mer naturligt än att när färgen torkat, späda ut den med lite bröstmjölk… Allt som allt en väldigt trevlig upplevelse med inslag av naket.

Vi träffade även byns hövding och hans fruar. Hövdingen själv höll tal och bjöd sedan på lite musik i form av en flöjt-truddelutt. Under rundturen i byn fick vi även se huset endast tillägnat tidigare hövdingars kranier. Vi fick också se byns infångade Possum och deras Cassawary (utrotningshotat pippi, ser ut som en mindre struts med mer färg).

Vi passade under våra dagar här dessutom på att trekka i regnskogarna runt lodgen på jakt (inte bokstavligt talat) efter paradisfåglar. Vi såg några på avstånd och hörde ännu fler men de var skyggare här än i Tari så några omslagsbilder till NatGeo blev det inte.

Precis som på Warili logde så var vi de enda turisterna här, vi har faktiskt inte sett fler än ett par turister sen vi kom till landet och inte en enda vit människa sen vi kom till Tari.

De är relativt nykristnade här och agerar tidvis väldigt kristet, precis som nyrika ryssar agerar väldigt nyrikt. Allt sker liksom i excess på något sätt. Vår kock här heter till exempel Joshua och vår guide heter Luke men samtidigt som de är kristna så blåser de, enligt egen utsago, alla sina extra pengar på sprit, tobak och betelnötter samt håller kvar delar av sina gamla traditioner med olika hus för män och kvinnor samt månggifte etc. Fascinerande ställe!

PNG är på många sätt Sveriges anti-tes. Svenskar måste ju till exempel vara världens mest försiktiga mobilpratare, de som oftast sätter sina mobiler på tyst eller som oftast svarar viskande ”jag sitter lite illa till, kan jag ringa upp?”. Här arbetar man lite annorlunda. Att när man är på restaurang sätta på en skön inhemsk hitlåt på mobilens högtalare är mer regel än undantag. Dessutom håller man inte mobilen till örat när man talar utan växlar mellan öra när man lyssnar och mun (nästan in i munnen) när man talar, något som medför att hela omgivningen kan höra allt som personen på andra sidan telefonen säger.

Hur som helst, vår sista dag i Hagen hade inte råd med någon aktivitet men Luke förbarmade sig över oss och tog med oss på en trek genom sin by och igenom helt igenvuxen terräng i 90 graders lutning till ett helt ostört vattenfall. När vi hängt en stund där trekkade vi i brant terräng upp igen, till bygdens kyrka där vi åt medhavd lunch och färsk passionsfrukt som vi plockat längs vägen.

Nu är det dags att dra vidare. Vi ska hoppa på en PMV som ska ta oss till Goroka där vi ska bo ett par dagar.

Kramar till er alla

Karin & Johan
Slideshow Report as Spam

Comments

Anders on

Dyrt men minnesvärt, eller hur? Förmodar att ni kommer att träffa lite mud men och kika på kaffeplantager på vägen ner till Goroka. Vägen är lite bättre än den från Tari!! Kramar till er bägge! Anders & Eva

Jacob on

Ett insiktsfullt inslag från andra sidan jorden a la Thor Heyerdahl. Mycket imponerad av kopplingen mellan inslag av infödingars nakenhet och nyblivna kristna paralellt med nyrika ryssar. Ett strålande epos av reseskilldringar. Keep it up!

jordenrunt
jordenrunt on

Anders: Dyrt och minnesvärt beskriver PNG bra. Ser fram emot mudmen. Kramar

jordenrunt
jordenrunt on

Jacob: Tack, vi gör vårt bästa, skönt att du förstår oss!

Add Comment

Use this image in your site

Copy and paste this html: