Djungeläventyr
Trip Start
Dec 31, 2011
1
23
72
Trip End
Jan 31, 2013
Sepilok, Malaysia
Monday, March 26, 2012
Efter en tvåtimmars bussfärd (ingen match längre) från Lahad Datu kom vi till Sepilok, som ligger utanför Sandakan. Här har vi bott på Uncle Tan B&B samt dito djungel camp. Man börjar med att åka till ett orangutang sanctuary, känt från bl.a. National Geographic, i Sepilok. Lite av en besvikelse eftersom vi trott att vi var garanterade en rejäl dos orangutanger vid matningsdags, precis som det sett ut på TV, men ICKE! Ja ja, vi vet att man inte kan hosta fram vilda djur på beställning men det annonserades liksom så… och vi ville ju säga gärna se dessa människoliknande apor up close! Vi såg 2½ st skygga rackare som bara satt med ryggen till.
Karin var vid det här laget ännu febrigare och mer förkyld än tidigare så vi tog en taxi till närmaste apotek för införskaffning av antibiotika. Först krävde de recept men när vi sa att vi inget hade så spelade det visst ingen roll för pillerkarta efter pillerkarta slängdes upp på disken, bara att välja och vraka.
Efter det åker man ut till campen vid Kinabatanganflodens strand och spenderar två nätter. Här var det kanske lite mer spartanskt än vad vi väntat oss; tunn madrass i öppet skjul med myggnät. Skjulet delade man med två andra par, givetvis svenskar! Vi gick bet på vår första flodtur då det hällregnade i tio timmar, men morgonen efter fick vi i alla fall åka ut. Glada i hågen fick vi se vilda orangutanger direkt (dock på långt avstånd). Denna tur följdes av en trek på tre timmar som innefattade lite utbildning om denna regnskog, dess framtid och dess kryp. Det var blött för Karin eftersom hennes båda lånade stövlar läckte, men det spelade i slutänden inte så stor roll då vi de sista hundra meterna fick vada i vatten nästan upp till mitten av låren (på Johans ena lår, bara till knäskålen på långbenet). Lite surt (bildligt och bokstavligt talat) eftersom det inte fanns någonstans att duscha eller torka…
Eftermiddagens båttur var en höjdpunkt. VI fick se mängder av näsapor på väg till sina sovplatser vid en biflod. Ett djur som skaparen kanske inte lade ner så mycket tid på om vi säger så. Fenomenalt fult! Hur tänkte han/hon där? Nåja. Johan ville sedan vila långbenet och hoppade av nattrekken. Likaså gjorde Karin som inte pallade med att se fler spindlar, kryp och ormar. Vi hade i stort sett decimeterstora spindlar, inte sådana med små kroppar och långa smala ben utan håriga rackare med stor kropp, på toaletterna dagligen. Precis som i Danum kryllade det av flygfän och här fanns det ingen plats att komma undan på.
Vi är ju inga campare någon av oss så det var en annorlunda upplevelse. Andra natten sov vi dock som vaggade små barn. Elen stängdes av vid 23-snåret så ville man besöka faciliteterna så var det bara på med pannlampan och stappla ram längs, de över marken upphöjda, gångarna.
Morgonen efter var vår sista i campen. Vid det här laget hade det regnat så mycket på kvällar och nätter att översvämningen var total, det gick inte längre att ta sig torrskodd till toaletterna så alla fick trängas för att utnyttja personalens enda dass.
Efter en sista morgontur i båten (under vilken vi såg Gibbonapor) så bar det av tillbaka till Uncle Tans B&B igen. Ska vi summera upplevelsen kan man säga att det kanske var lite för mycket camping för vår del, därmed inte sagt att naturupplevelsen på något sätt var dålig. Att befinna sig i regnskogen är verkligen en fantastisk känsla som vi inte kan få nog av.
Vi tycker att den upplevs allra bäst genom en flodtur. Här kan man både komma nära samtidigt som man lätt får perspektiv. Dessutom ser man alltid fler djur vid floden. När man trekkar i djungel är det svårt att få en överblick eftersom vegetationen är så hög, tjock och tät. Man ser bokstavligt talat inte skogen för alla träd.
En negativ aspekt på vistelsen var att Johans kortare ben inte växte ifatt långbenet (eller vice versa) så han är fortfarande skev. Därför kortar vi nu av vistelsen runt Sandakan för att ta oss till Kota Kinabalu och dess sjukhus.
Kramar
Karin & Långben
