Bussresan!
Trip Start
Dec 31, 2011
1
3
72
Trip End
Jan 31, 2013
Mandalay, Myanmar
Wednesday, January 4, 2012
Killen som sålde oss biljetterna dagen innan var en smula udda. Han sa att expressbussen till Mandalay kostade 15 000 Kyat, men vi sa att vi visste att den kostade 10 400 varpå han bara svarade; ok, då gör den väl det. Vi bestämde att vi skulle ta bussen som gick kl 21, men efter ett tag så sa han att det inte funkade kl 21, vi ifrågasatte ännu en gång, och då gick det plötsligt kl 21 igen. Så när vi gick därifrån tänkte vi att det skulle förvåna oss om vi verkligen får det vi bad om…
Nu var vi övertygade om att vi verkligen inte skulle få det.
Vi kom till försäljningsstället (varifrån vi skulle ta taxi till busstationen) först av alla, på Svensk manéer en halvtimme tidiga stod vi där. Alla andra kom mer än en halvtimme sent. Hoppa på flaket sa bussfolket. Flaket var hemmasvetsat på en trasig pickup. Blev körda av rallykalle till busstationen. I en timme satt vi på dödsflaket, krampaktigt ihållande en tok-skitig stång och krängde konstant fram och tillbaka medan rallykalle hade kapplöpning med en lastbil som försökte preja oss av vägen.
Bussen vi blev släppta vid såg en smula medfaren ut, men sätena gick faktiskt att fälla och benutrymmet var bättre än ekonomiklass på flygplan. Då var vi riktigt nöjda, de 12 timmarna till trots!
När bussen gick prick kl 21 var vi jäkligt törstiga. Det är 35 grader varmt ute men biljettförsäljaren hade sagt åt oss att bussen inte stannar om man absolut inte måste gå på toaletten, så vi slutade dricka vatten vid 17-tiden.
Kl 23 stannar bussen självmant och den fantastiska Burmesiska filmen stängdes av för spontan kisspaus (?!). Helvete tänkte vi, hade kunnat dricka vatten i två timmar till. Menmen, av och göra det som måst göras. 20 minuter senare så stannar bussen igen, då är det plötsligt stopp för schemalagd tandborstning! När vi blir avtvingade från bussen står en man och delar ut tandborstar och våtservetter och säger något om; tvinj mhinujets. Sagt och gjort, in på rastplatsen och borsta, riktiga porslinsstolar till toaletter hade de också, som lyxhotell! Pausen tog närmare 50 minuter för grabbarna från fotbollslaget Myanmar FC, som vi delade buss med, hade hittat några snygga brudar att titta på, men det gjorde ingenting, nu var vi ganska uppåt i humöret.
Vi somnade rätt snabbt efter avfärden. Vaknade av att vi frös så inåt h-vete. ACn hade förvandlat bussen till en frysbox, Karin hackade tänder tills något rosslade till och det började komma ut lite värme. Då somnade vi igen. Nästa gång vi vaknar så känner vi hur bussen svänger av in på en grusväg. Great tänker vi nyvaket, nu ska det stannas igen, vi kommer aldrig komma fram till Mandalay, klockan är 5 och vi har fortfarande 4 timmar kvar… Alla börjar gå av, men den här gången tar alla med sig sina tillhörigheter. Skriker; Mandalay?! till chauffören. Mandalay!! skriker han tillbaka. Vi är framme. Boasist!?
Vi är alltså framme, 2 timmar innan försäljaren lovade och 4 timmar innan de på bussbolaget utfäste!
Så är det här i Myanmar, positiva överraskningar blandat med missledande information och alla är alltid glada. Skönt var det i alla fall att få några timmars sömn på rummet på Hotell Nylon innan vi begav oss ut i myllret i Mandalay.
Comments
Fantastiskt att följa era strapatser redan på detta tidiga stadium. Jag kan ana ett tämligen ödmjukt par som återvänder 2013. Inget kommer att vara er främmande och ni kommer att ha förståelse för allt och alla.
Kram från oss i Landet Lagom och Välordnat
Så kul att läsa om er första vecka!! Humor på hög nivå hälsar vi tillbaka. Ni verkar ändå infinna er bra i ett vad vi förstår fattigt land. Vi kan se er sitta på bussen och undra om ni tog rätt beslut med dryckesintaget :) hur som helst, vi tänker på er och vi vet att ni har det bra! Följer er skildring med höga förväntningar, ni har satt ribban högt. Ge nu varandra en stor kram så kanske det motsvarar en knappnål av den kram vi alla inkl Melvin hade velat ge er! Take care!
Vad kul att du tycker det! Man kan alltid hoppas, här i Myanmar förstår vi inte så mycket alls...men man lär sig verkligen vikten av tålamod! Roligt att komma till ett land och en kultur som man inte visste något om alls! Kramar
Det glädjer oss att ni följer oss och finner våra skildringar läsliga… Hoppas att ni också har det bra därhemma.
Stora kramar till er också! Fördela dem som följer; 40 % till Melvin, 40 % till Isac och ge sedan 10 % till er vardera.