Viva Las Vegas!

Trip Start Dec 31, 2011
1
50
72
Trip End Jan 31, 2013


Loading Map
Map your own trip!
Map Options
Show trip route
Hide lines
shadow

Flag of United States  , Nevada
Thursday, August 16, 2012

Howdy folks,

Las Vegas stod inte med på agendan från början, men när vi letade biljetter från Honolulu till Mexico så visade det sig att de billigaste flighterna gick just genom Vegas och då var det inga konstigheter (som Färjan-Håkan hade sagt), vi var helt enkelt tvungna att stanna till här ett par dagar för att ta oss en titt på den så mytomspunna Sin City.

Vi anlände runt elvasnåret och möttes redan på flygplatsen av slotmaskiner högt, lågt och i alla former samt av annonser för shower, den ena mer avklädd än den andra. Vi hade bokat två nätter på anrika Bally's, mest för att ha någonstans att ta vägen när vi kom. Annars kan man få ett stort och fint rum på Las Vegas Boulevard South, eller The Strip, för nästan inga pengar alls, men inte på helger eller via hotellens reservationstjänster. Mer om det senare dock. Rummet på Bally’s var som en mindre lägenhet, runt 40 kvm. Det var något av en chock att, för att komma till rätt hissar, behöva gå med all packning över casinogolvet där drinkar, spelmarker och väldigt lättklädda flickor blandades i en, till synes, väldigt naturlig mix.

Eftersom vi inte hade ätit på hela dagen, gick vi till första bästa restaurang på Bally’s. I hopp om att de skulle vara öppna för middag, klockan var då cirka 01.00. No strangeness (som Färjan-Håkan säger på engelska). Innan vi hade hunnit få in vår nachotallrik som vi skulle dela på hade restaurangen fyllts och när vi proppmätta (efter att ha ätit hälften av detta monster till tallrik som var 70 cm bred och lika hög) så var stället proppfullt med middags- eller frukostgäster. Klockan var då efter 2 på morgonen…

Vi inledde nästa dag med att orientera oss längs strippen och alla casinon, som verkligen är enorma. De är stora som små städer, MGM Grand har till exempel över 5 000 rum och sviter. Vissa casinon imiterar även städer, The Venetian har kanaler precis som i riktiga Venedig, Caesars Palace har ett eget Colosseum och Forum Romanum, Luxor är utformad som en pyramid och har en egen sfinx, Paris har ett eget Eifeltorn, New York New York har en egen frihetsgudinna och Excalibur är ser ut som en medeltida borg, om än i något mer gälla kulörter. Det hela är väldigt bisarrt för oss från lilla landet lagom. Så mycket neon som vi sett under dagarna här, har vi inte sett under hela våra liv hittills.

Vegas är ju inte bara känt för sina casinon utan också sina shower, och det finns måååånga att välja mellan. Första kvällen föll valet på en klassisk cancan show med sång, dans och lite naket. Jubilee hette den och var Bally’s alldeles egna tillskott, sen 30 år tillbaka, till stadens utbud av showgirls. Den var på sitt sätt ganska underhållande, man slängde in lite cirkus i showen men det var väl ändå ingen tvivel om att det var de 50 halvnakna tjejerna med en jäkla massa fjädrar som folk kom för att se. Otippat nog var majoriteten i publiken av kvinnligt kön…

När vi ändå är inne på shower så kan vi nämna att vi under vår vistelse passade på att se ett gäng, nästan en varje kväll. Vi såg David Copperfield, en av världens mest kända illusionister. Det var bra och underhållande men motsvarade kanske inte de högt ställda förväntningarna, även om han trollade fram en 50-tals Cadillac från ingenstans och trollade bort såväl sig själv som delar av publiken. Vi såg även en av de världskända Cirque du Soleils shower, KA. Det här var något helt annat, det var lite mer ninja, om man säger så. Det var storslaget, i ett ord. Stor, fullsatt salong, nästan 100 personer i casten och väldigt mycket tid nerlagd på detaljer och kostymer. En upplevelse var det. Vår sista show var också en klassisk Vegasshow, Divas. Varför klassisk? För att det var en sångföreställning med killar utklädda till kända sångerskor såklart! Alla artister, från Lady Gaga till Liza Minelli, hade tejpat upp sina paket och sjöng för oss, ömsom som parodi och ömsom seriöst. Klart underhållande!

Våra sista dagar bodde vi på Imperial Palace, ett inte lika fint casino, men ack så mycket billigare. Vi bodde lika högt som på Bally’s men utan utsikt mot strippen. För er som undrar så bodde vi här för bara några dollar mer än vi bodde för på guesthouse i Saigon… så billigt kan det vara här, det är inte hotellrummen de tjänar pengar på kan vi konstatera. Det leder oss osökt till spel och dobbel, kring vilket allt i Sin City cirkulerar. Vi hade väl från början inte tänkt gambla så mycket, men det blev ändå en del. När man kom tillbaka till Imperial från kvällens showbesök så stannade man till vid nått bord, och när man väl kom till rummet så var klockan efter 04.00… denna bravad lyckades vi med dagligen. Det blev en del slots och poker men mest black jack (där vi faktiskt gick ganska bra). Vi ville även prova craps, men där fattade vi inte reglerna helt och hållet. Det verkade dock som det bästa sättet att tjäna snabba pengar på.

Vi lyckades vända på dygnet ganska rejält och åt sällan frukost förrän efter 14. Det är inte så konstigt att det blev så, det ser likadant ut på casinona oavsett tid på dygnet. Det är även fullständigt omöjligt att avgöra tiden därinne eftersom belysningen alltid var densamma och det fanns inga klockor eller fönster och alltid lika mycket folk. Ett annat trevligt inslag är ju att man dricker gratis så länge man gamblar, dvs. det glider runt drinkflickor och tar beställningar hela tiden, allt man behöver göra är att dricksa någon dollar då och då. Det finns således alla förutsättningar för att göra av med riktigt mycket pengar här. Mer än så kan vi inte berätta, ni vet vad de säger, what happens in Vegas, stays in Vegas…

När vi väl kom ut så var det tungt, vi var konstant trötta, utom vid spelborden. Eftersom Vegas ligger i öknen så hade vi en temperatur på cirka 45 grader, och när det varma ökenvindarna svepte in så var det inte avsvalkande som en svensk sommarbris utan kändes mer som en varm hårtork i bastun. Detta till trots, men mest kanske med hjälp av de frozen margaritas som såldes överallt, knallade vi runt strippen och kollade på klassiska Bellagio, och de andra ovan nämnda casinona.

Bachelor och bachelorette parties stod som spön i backen, det röks och krökas överallt, här behöver man inte blyga, rök inomhus, kröka på gatan, gör vad du vill, bara du spenderar pengar. Johan fick dessutom många småkort på nakna bruttor tillstucket sig och han samlade på sig dem och sorterade i färg (inte flickornas alltså utan kortens) på rummet när dagen var slut, dubbletterna tillföll dock Karin som på så sätt också skapade sig en gedigen samling.

Mellan spel- och spritdimmorna passade vi passade vi på att hämta upp lillkameran som gick sönder på Hawaii och reparerades i Kalifornien. Tack och lov hann vi få den, trots att Canon lyckades klanta till det och skicka tillbaka kameran till Hawaii istället för direkt till Vegas.

I övrigt shoppade vi lite, åkte berg-och-dal-bana och åt, som man gör mest i Amerika i allmänhet och Vegas i synnerhet, på bufféer. Vi orkade med hela två stycken, en enorm på Rio (de hävdade att det var en av världens största med över 300 rätter) och en mindre men betydligt trevligare på Monte Carlo. Vi är inga bufféälskare och när vi var tvungna att köa i över en timme på Rio så var vi inte överlyckliga, och eftersom man ändå bara orkar äta en eller max två tallrikar så ser vi inte riktigt poängen, inte för oss i alla fall. Däremot har vi diskuterat vad som kom först, den amerikanska fetman, eller den amerikanska buffen, en numera klassisk hönan eller ägget debatt.

För att summera dessa galna dagar kan vi konstatera att man nog inte ska spendera mer tid än en vecka här, annars riskerar man att inte bara bli fattig utan också galen, men jävlar vad kul det var! Vi kommer säkert att komma tillbaka hit, det är en av de mest galna, unika och bisarra platser vi varit på. Någon som är sugen på att följa med?!

Vi passar här även på att rekommendera filmerna The Hangover och Ett päron till farsa i Las Vegas, om ni inte orkar ta er hit så är det i alla fall goda supplement.

Nu ska vi, förutom att försöka vända tillbaka dygnet, ta oss vidare till grannlandet söderut.

Ciao for now

Karin & Johan

PS Nej, vi satte inte hela reskassan på rött och ja, vi har lite pengar kvar DS
Slideshow Report as Spam

Use this image in your site

Copy and paste this html: