Guldruschtrakter
Trip Start
Aug 26, 2011
1
23
44
Trip End
Oct 30, 2011
Körde över torra böljande kullar täckta av hö i fortsatt hett väder. Vi körde och vi körde upp och nerför kullarna och såg knappt någon bebyggelse eller djurliv. På eftermiddagen såg vi höjder i fjärran och kom till Angels Camp som såg ut som en stad från Vilda Västern, liten, falska fasader mot gatan, all trafik genom Main Street. Vi hann inte stanna innan vi var ute ur stan så vi beslöt stanna i nästa stad istället. Nästa stad visade sig vara Sonora, också den pittoresk men större. Stannade för att äta och gick sedan in på en saloon som såg ut som från en Västernserie. Baren visade sig vara den näst äldsta i Californien, från 1859. Bardisken, träpanelerna, hyllorna och spegeln var original, resten var replikor. Den federala lagstiftningen tvingade etablissemanget att göra sig av med spelmaskiner och horor så sent som 1946.
Besåg också järnvägsmuseet som var intressant för vagnarna och loken från 1800-talet hålls fortfarande i skick och används fortfarande vid de flesta filminspelningarna för bio och TV.
Missade tyvärr guldmuseet som lär vara väldigt fint.
Körde över allt högre bergspass tills vi kom till vår campingplats som visade sig vara mitt i det område guldruschen startade, vid ingången till campingen fanns det ett historiskt minnesmärke som visade sig vara ett träd där man brukade hänga missdådare innan det fanns fängelser att stoppa dem i. Genom campingområdet flyter en bäck där man hittat den största guldklimpen någonsin i USA, 37 kilo! Mot betalning fick man vaska guld i bäcken, någon gjorde det men med klen framgång.
Vi hade hört att den äldsta saloonen i Californien fanns i den närbelägna byn Groveland. Vi beslöt att trotsa mörkret och vandra ett par miles längs vägen för att ta en drink och därmed på samma dag besökt de två äldsta saloonerna i Californien. Kom småningom till "Iron Door" som tyvärr inte hade svängdörrar som i filmerna, men när bartendern frågade vad jag vill ha och jag morrade "Whiskey", tog han vant fram sin sämsta, av smaken att döma med vatten utblandade whisky ur en flaska under disken. Han erbjöd mej nog bättre whisky från hyllan vid spegeln, men jag nöjde mej med "standardgiftet". Helena fick en betydligt godare G&T. Inredningen var original från 1852 och som raritet var tusentals endollarsedlar fästa med stift i taket. Varför visste bartendern inte, det har bara alltid varit så. Taket var så högt att vi inte ides försöka lämna vårt bidrag till traditionen. Mängden gin och whiskey bartendern hällde i var stor för han slutade hälla först när vi fattade att säja stopp. Trots detta kostade besöket oss totalt sju(!) dollar. Promenaden hem i det varma mörkret var slingrigare, men vi kunde njuta av klar himmel med tydlig Vintergata och navigera efter polstjärnan.
Besåg också järnvägsmuseet som var intressant för vagnarna och loken från 1800-talet hålls fortfarande i skick och används fortfarande vid de flesta filminspelningarna för bio och TV.
Missade tyvärr guldmuseet som lär vara väldigt fint.
Körde över allt högre bergspass tills vi kom till vår campingplats som visade sig vara mitt i det område guldruschen startade, vid ingången till campingen fanns det ett historiskt minnesmärke som visade sig vara ett träd där man brukade hänga missdådare innan det fanns fängelser att stoppa dem i. Genom campingområdet flyter en bäck där man hittat den största guldklimpen någonsin i USA, 37 kilo! Mot betalning fick man vaska guld i bäcken, någon gjorde det men med klen framgång.
Vi hade hört att den äldsta saloonen i Californien fanns i den närbelägna byn Groveland. Vi beslöt att trotsa mörkret och vandra ett par miles längs vägen för att ta en drink och därmed på samma dag besökt de två äldsta saloonerna i Californien. Kom småningom till "Iron Door" som tyvärr inte hade svängdörrar som i filmerna, men när bartendern frågade vad jag vill ha och jag morrade "Whiskey", tog han vant fram sin sämsta, av smaken att döma med vatten utblandade whisky ur en flaska under disken. Han erbjöd mej nog bättre whisky från hyllan vid spegeln, men jag nöjde mej med "standardgiftet". Helena fick en betydligt godare G&T. Inredningen var original från 1852 och som raritet var tusentals endollarsedlar fästa med stift i taket. Varför visste bartendern inte, det har bara alltid varit så. Taket var så högt att vi inte ides försöka lämna vårt bidrag till traditionen. Mängden gin och whiskey bartendern hällde i var stor för han slutade hälla först när vi fattade att säja stopp. Trots detta kostade besöket oss totalt sju(!) dollar. Promenaden hem i det varma mörkret var slingrigare, men vi kunde njuta av klar himmel med tydlig Vintergata och navigera efter polstjärnan.

