Vatten i massor, vattenmassor. Mot Fraser!
Trip Start
Dec 23, 2010
1
22
24
Trip End
Jan 20, 2011
Gympie, Queensland, Australia
Sunday, January 9, 2011
Vi tar först sikte mot Brisbane och åker via Pacific Highway. Vädret är behagligt, perfekt för en lång tur i bil. Innan Brisbane åker vi upp på M1 och över den stora bron som ligger en bra bit utanför Brisbanes centrum. Vi ser tyvärr inte mycket av Brisbane då kanterna har höga betongblock i vägen. En maffig bro är det dock. Vi styr vidare mot nästa del i resan via Bruce Highway mot Gympie.
Under färden spårar vädret ur och det öser vatten ner från skyn. Alla bilar saktar ner betydligt då man knappt kan se tre meter framför bilen. Detta väder blandas med lite lugnare skurar och vi byter förare i bilen. Vi som hade kört på så vi nu hade tolv minuter till godo. Klockan tickar...
När vi närmar oss Gympie börjar de första problemen på resan. Flera vägar visar sig vara översvämmade och efter mycket köande och virrande befinner vi oss plötsligt helt ute i det okända. Vi försöker ta oss åt rätt håll bara för att mötas av ytterligare avspärrningar. Efter en kort överläggning bestämmer vi oss för att vända om och se om vi inte missat någon väg. Lättare sagt än gjort visar det sig. Kom vi från höger? Eller var det vänster? Hmmm... Efter en kvarts snurrande befinner vi oss på väg till baka mot Bruce Highway, dock en del som inte befinner sig under vatten. Färjan är missad men vi vet ju att det går en till.
Väl förbi Gympie är det i alla fall inte vatten som ställer till det. Vägarna är stundtals så skumpiga att man kan tro man kör i Södertälje. Vi närmar oss Maryborough för att köra vidare mot Hervey Bay. Här har vattnet också varit i farten och sett till att en bro är avstängd men skam den som ger sig. Vi provar en annan väg som också visar sig vara avstängd. Endast en väg återstår som går via en annan stad och Bruce Highway igen. En rejäl omväg visar det sig. Vi stannar till för att tanka och köpa lite välbehövligt näringsintag. Mannen i kassan är väldigt sugen på att prata så vi pratar som alla andra om översvämningar och avstängda vägar. Nästan framme vid bilen möts vi av en riktig Aussie. Han har så grov accent att vi inte förstår vad han säger. Efter att ha upprepat frågan igen svara Peter att vi kommer söder ifrån och att det är en hel del omvägar som gäller för att ta sig fram. Mannen tackar och vi uppfattar i alla fall namnet Gympie denna gång.
Vi kör vidare mot Hervey Bay via Torbanlea och finner att det inte är några större problem att ta sig fram, även om vi faktiskt får korsa en eller två rejält översvämmade vägar. Slutligen når vi målet och beger oss för att hämta ut biljetter samt införskaffa måltid och medel mot diverse insekter som väntas försöka störa vår vistelse på Fraser. Vi får ut våra biljetter och blir varse att någon parkering i det övervakade området inte finns att tillgå men att man kan parkera nere vid färjan. Vi går in på snabbköpet för att göra våra inköp. Mat hittar vi knappt, men när vi kommer fram till kassan ser vi en hylla med färdiga mackor. Expediten talar även om att det finns grillad kyckling, hon kommer samtidigt på sig själv med att ha försnillat skylten som informerar om detta och ställer tillbaks den på disken.
Två grillade kycklingar, åtta mackor, stor flaska insektssprej med solskydd och rejält med vatten rikare beger vi oss ner mot färjan. Vi har gott om tid så vi sätter oss och tillar på utsikten medans vi äter kyckling och blir bitna av knottliknande små insekter. Burken med insektsmedel åker fram så snart kycklingen är avklarad. Den gör susen och ingen märker av dem något mer.
När båten tagit oss från fastlandet till Frasier Island är det redan kolsvart ute. Vi och de få andra passagerarna får frågan om vilken tur vi är på. Guiden skiner upp när han får reda på att vi skall på Cool Dingo turen och ber oss stanna kvar när vi kommer till receptionen. Han vill berätta lite mer om vad som väntar oss. Vi stannar vid receptionen och slås av att det ser väldigt trevligt ut. Vi får genast reda på att vi inte skall bo här utan en "bit bort". En hel del badande, skumpande i buss och vandrande genom Fraser Islands regnskog väntar oss de närmsta dagarna. Låter riktigt bra tycker vi. En "bit bort" visar sig vara Wilderness Lodges och vägen dit går via en backe som kallas "Heart attack road" eller något liknande... Tack och lov går det turer med buss upp ungefär varannan timme.
Guiden ber oss hoppa in i en buss så han kan köra oss runt området och visa vart vi skall bo samt vart frukost och middag kommer att intagas. När vi kommer till stugan blir vi inte direkt hänförda över vad vi där hittade. Den bungalow vi trodde vi hade visade sig förvisso vara en sådan. Dock så är det fem sovrum, ett gemensamt utrymme och herr/damtoalett med två duschar i varje. De fem sovrummen har två våningssängar, ett eluttag och en fläkt. Vi kastar in sakerna för att inta middag nere på Dingo bar. Vi hade så klart glömt att middag ingick första kvällen. Lite mer mat skadar dock inte och vi var naturligvis sugna på en öl var efter den varma resan och fuktiga kvällen. Att det råkade vara happy hour och en jug (dryga litern) med öl kostade $10 skadade ju inte heller. Vi var dock ganska trötta efter dagens strapatser och stannade vid två jugs.
Att komma tillrätta på rummet var inte helt lätt. Stora väskor och små utrymmen kommer sällan överens och skapade en del problem. Efter att ha bäddat lakan på den plastiga och skumma madrassen vankades det behövlig sömn. Det blev det dock inte mycket av för mig och Stefan som knappt fick del av fläkten som gick på max i taket. Peter och Robert sov dock som stockar och snusade ikapp hela natten.
Första dagen på Fraser Island kommer senare.
/d
