Från paradiset till "helvetet"
Trip Start
Nov 18, 2011
1
2
7
Trip End
Jan 07, 2012
Where I stayed
Madiro Hotel
Diamant 10
Nosy Be, Madagascar
Monday, November 28, 2011
Vår ursprungliga plan var att bege oss till Andilana beach, den nordligaste och minst utbygda av öns stränder, men om man vill ut och dyka hjälper det förstås att befinna sig i närheten av operatörerna. Det slutade därför med att vi hamnade bara ett stenkast ifrån platsen där båten till och från Nosy Iranja la till, ute på Madirokely beach. För att vara en av Nosy Bes mest etablerade turiststränder var Madirokely förvånansvärt avslappnat. Där fanns diverse hotell, några restauranger och ett fåtal dykoperatörer utspridda i vad som mest liknade ett vanligt bostadsområde. På kvällarna joggar och promenerar lokalbefolkningen längs stränderna samtidigt som fiskare ger sig ut i sina kanoter, kanske för att jaga bläckfisk? En försiktighet man genast får släppa på Madagaskar är oviljan att ge sig ut och promenera på mörka gator eller stränder om kvällarna. När det är mörkt här blir det riktigt mörkt, och el är det lite sisådär med. Det sammantaget med sena middagsvanor betyder mörkerpromenad för den som vill få något i sig. Det är dock inget problem eftersom alla andra gör detsamma. Bara att utrusta sig med en ficklampa och ge sig ut, helt enkelt! Efter första gången man går vilse längs stranden på vägen hem lär man sig snabbt att hitta riktmärken som fungerar även i mörkret... ;-)
Frukosten på vårt hotell blev en ständig upplevelse. Istället för hundar hade vi söta små gröna geckos som tiggde marmelad vid bordet och i en inhängnad intill hade de landsköldpaddor och kaniner. Läskigt nog verkade en av sköldisarna vara död, den rörde sig inte ur fläcken under hela vår vistelse och det verkade inte direkt som att någon noterade det. En av de kvarvarande var däremot konstant i farten med att uppvakta en annan, så kanske blir det på sikt tillökning i sköldpaddsinhängnaden... Hotellet låg strategiskt placerat precis bredvid en dykoperatör. Där var dock stängt när vi passerade på väg ut på morgonen, utan vidare information. Ingen i personalen på hotellet pratade Engelska, bortsett från oss verkade samtliga gäster vara Italienare. Moa lyckades i alla fall förmedla på franska att vi ville ha kontakt så framemot eftermiddagen medans vi kopplade av vid poolen kom den franske dykinstruktören förbi och presenterade sig. Med titel, inte med namn... :-)
Vi bokade in Lördagen och Söndagen för aktiviteter till havs, men innan dess utnyttjade vi Fredagen till att utforska några av Nosy Bes attraktioner. Nosy Be är även känt som den parfymerade ön, på grund av odling och destillering av Ylang Ylang. För att titta närmare på detta promenerade vi upp till huvudvägen ovanför Madirokely och tog en taxi till Ylang Ylang destilleriet utanför Hell-Ville. Till vårt initiella förtret hängde destilleriet numera ihop med något som i våra öron lät helt fruktansvärt - Lemuria Land. Ingen av oss är något direkt fan av zoos och även om vi sett reklam för det hade vi verkligen inga planer på att besöka stället. Då det ändå ingick i biljetten och den guidade turen gav vi med oss och beslutade oss för att ge det en chans. Det visade sig som tur var inte alls vara lika hemskt som vi trott. Där var gott om lemurer i frihet och enligt vår guide, Emanuel, byttes alla de djur de som satt i en bur ut med vissa intervall. Förutom ett flertal arter av lemurer fick vi se härligt färgade kameleonter (även om det hade krävts en hona för att få dem att anta den klarblå färgen vi hoppats på) och någon typ av malagassisk leguan. Med ett så härligt land och klimat att leva i hade man kunnat tro att de malagassiska djuren nöjt lever det goda livet, men av någon konstig anledning är de tydligen istället något självmordsbenägna. Enligt Emanuel tar både lemurer och kameleonter livet av sig när de uppnår en viss ålder. Kameleonthanarna hänger helt sonika upp sig i svansen tills de tappar taget, honorna helgarderar med att först äta en dos giftig frukt...
En annan trevlig bekantskap var de gigantiska landsköldpaddorna Napoleon, Josephine och Patrick. Napoleon var gruppens äldste och har funnits på ön längre än själva destilleriet. Vid en punkt är skalet aningen skadat, efter att någon hemsk typ försökt skjuta honom under en kupp 2004. Som tur var led han ingen större skada. Det är definitivt inget billigt husdjur - 10 kilo sallad glufsar han i sig varje dag! Medans gamla goda Napoleon gärna blir kliad på huvudet eller benen är de andra mer skygga. Patrick väser högt och drar sig in i skalet om någon kommer för nära.
Besöket avslutades med en promenad runt destilleriet. Fredagar är en av de tre dagar då man faktiskt kan se Ylang Ylang desilleras. Vi fick se både ny utrustning i användning och den mer antika varianten som användes förr. Det är inga små maskiner de släpat från Frankrike!
För resten av tiden på Nosy Be var det dykning som gällde. På lördagen hakade Moa på för snorkling och lemurspaning ute vid Nosy Tanikely. De kvarvarande två dagarna gjorde jag längre turer i hopp om att få se valhaj. Lustigt nog är det inte under själva dyket de visar sig. På väg till, från eller mellan dyken är det full spaning efter fåglar. Ser man fåglarna finns fiskstimmen under, och under stimmen kommer valhajen. Då är det bara att hoppa i med mask och snorkel och kameran laddad. Tyvärr hade jag ingen sådan tur. De som varit ute den dagen jag först pratade med instruktören hade lyckats, men jag fick "nöja mig" med sköldpaddor, leopardhaj, gigantiska hummrar, frog fish, nudibranches och annat skoj såsom stora fiskstim som simmar i sync. Ett av dyken hade fantastiska bågar att simma igenom och ett annat var djupt ner till 38,7 meter, med mängder av fina gorgonians. Allt som allt är jag bara en liten aning bitter över att valhajen valde att hålla sig borta.
Efter mitt allra sista dyk checkade vi ut och gav oss in till Hell-Ville för att tillbringa natten närmare båtarna till "fastlandet". Vi tog ännu en tur runt stan, njöt av atmosfären och tittade på de små söta gamla franska taxi-bilarna som rullade förbi. Framemot eftermiddagen ökade ljudnivån markant när stadens skolor stängde för dagen och barnen strömmade ut. En fullständig kakafoni av barnröster som nådde oanade nivåer även uppe på taket av vårt hotell, där vi njöt av vår sista Nosy Be-solnedgång...
